Sommarens gästledare i Nya Åland har temat ”Mitt Åland” och texterna skrivs av människor som har flyttat till Åland. De har ombetts skriva texter om hur de uppfattar Åland från en utomståendes perspektiv. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

För tre år sedan förändrades våra liv på ett sätt som vi aldrig hade kunnat föreställa oss. När kriget bröt ut i Ukraina förstod vi att det inte längre gick att vänta och blev tvungna att lämna vårt hem, våra vänner och vårt liv bakom oss. Vi packade det viktigaste, tog våra små barn och flydde. Det var ett svårt beslut, men nödvändigt för att skydda våra barn. Åland har blivit deras barndomsö. Jag trodde aldrig att vi skulle hamna på en ö i Östersjön, men här är vi – och här har vi börjat om.

Den första morgonen i Saltvik minns jag fortfarande. Det var tyst på ett sätt som jag inte hade upplevt tidigare. Men det var en vacker tystnad – naturen, havet, den klara luften. Det blev en plats där vi kunde andas ut för första gången på länge. Där var landskapet öppet, människorna blyga men vänliga. Vi var nya, annorlunda, och det kändes. Men det fanns ett lugn i mötena – i hejet i butiken, i busschaufförens leende, i barnens förskolepersonal som försökte förstå trots språkbarriärer. Efter ett och ett halvt år flyttade vi till Mariehamn, där livet blev både enklare och mer intensivt. Allt fanns närmare – skola, affärer, samhällsservice – men tempot var också snabbare. Vi behövde anpassa oss igen, lära känna en ny plats, nya ansikten.

Min man fick jobb som bilmekaniker direkt när vi kom till Åland. Det var en stor lättnad – både för vår ekonomi och vår känsla av att vara en del av samhället. För mig har vägen varit mer komplicerad, för det är inte lätt att komplettera en utländsk läkarutbildning. Det har ibland känts frustrerande att det är en lång och krävande väg men jag vet att jag kommer att klara det. Under tiden har jag lärt mig språket, jag har deltagit i kurser, träffat nya människor och engagerat mig i olika sammanhang. Jag vill bidra – inte bara till samhället, utan också till framtiden här på ön.

Åland är ett samhälle som på många sätt är unikt. En liten, självstyrd ö mitt i havet. Svenskspråkig, men finsk. Traditionell, men samtidigt internationell med en stark kultur av självständighet. Men Åland är också ett samhälle som förändras. Jag ser fler som oss – familjer som flytt, personer som kommit hit för kärlek, för jobb, för trygghet. Jag ser skolor som försöker anpassa sig till flerspråkighet. Jag ser ungdomar som växer upp med flera kulturer. Det är en spännande utveckling – men också en utmaning för både nya och gamla ålänningar. Att bygga broar mellan människor, språk och livserfarenheter kräver tålamod, öppenhet och vilja.

Samtidigt har vi fått ett nytt liv. Våra barn har blivit hemma på ett sätt. De pratar svenska, de ritar flaggan i sina teckningar, de sjunger sånger på svenska, de berättar om lucia, om midsommar, de leker med barn från hela världen. De kommer att ha en fot i varje kultur; jag hoppas att det blir en styrka för dem och att de kan vara broar mellan världar. Men jag har också vuxit här. Jag har fått nya perspektiv, mött underbara människor och lärt mig att börja om och att det är möjligt, även när allt känns förlorat. Trots allt känner jag mig jättetacksam.

Jag har förstått att trygghet inte alltid är en plats – ibland är det människor. Här på Åland har vi mött människor som öppnat sina hjärtan. Det har gjort skillnad. Det har gett hopp. Det har gett mod att fortsätta. Det har också fått mig att tänka mer på framtiden. Vad vill jag ge tillbaka? Hur kan vi bygga vidare tillsammans? Det är frågor jag bär med mig varje dag.

Och varje gång när jag reser bort, kanske till Finland, Sverige eller längre – känns det så fint att komma tillbaka. När färjan närmar sig Mariehamn och jag ser silhuetten av staden, de låga husen, havet och grönskan, då känns det som att jag kommer hem. Den känslan, att ett nytt land också kan kännas som hemma, är något jag aldrig kommer att ta för givet.

Mitt Åland är ett land av fred och trygghet. Det är ett land där framtiden får ta plats, långsamt men säkert, dag för dag. Det är ett land där utmaningar finns, men där möjligheter också ges. Det är ett val. Mitt Åland är inte bara där jag bor – det är platsen där vi fick en andra chans. Det är vårt nya hem, och det är här vårt liv fortsätter, steg för steg, med rötter som växer djupare för varje år.

Diana Hishchynska

Namn: Diana Hishchynska

Ålder: 27

Familj: Familjen består av 6 personer: jag, min man och våra fyra barn

Bostadsort: Mariehamn

Flyttade till Åland när: den 15 mars 2022

Födelseort: Lviv

Yrke: Läkare

Smultronställe (favoritställe i världen/på Åland): Käringsund i Ekerö

Mer läsning

Varför pratar vi om ”coolcation” när vi borde prata klimatkatastrof?

Silverkorset från Baltikum-flykten är tillbaka på Åland

Förslag till ändring av självstyrelselag: ”Skillnaderna är inte gigantiska”