Många goda skäl att rusta sig för uppsägningsvåg
46 procent: så många av de högutbildade löntagarna i Finland ser en stor eller mycket stor risk för att bli utbrända i sitt arbete. Siffran finns i en färsk undersökning gjord av Akava.
Det är en siffra som borde göra landets arbetsgivare nervösa. I USA och Storbritannien är ”the great resignation”, ungefär den stora uppsägningsvågen, redan ett begrepp. De vanliga maktförhållandena har rubbats. Arbetstagare i USA säger upp sig i rekordantal, och i Storbritannien har arbetsgivarna fått vänja sig vid att buda mot varandra för att hitta folk. Bristen på på lastbilschaufförer, jordbruksarbetare, sjukvårdspersonal, med mer, är enorm. Busschaufförer säger upp sig för att börja köra lastbil i stället – det är bättre betalt.
I sin kolumn i New York Times diskuterar Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi 2008, orsakerna till den stora uppsägningsvågen. En kan vara att de bidrag som de amerikanska hushållen fick för att klara sig igenom pandemin har gjort att de vågar ta steget och söka sig bort. En annan att pandemin har ställt saker över ända och gjort att låglönearbetare fått upp ögonen för hur dåliga deras arbetsvillkor faktiskt är. I New York har Amazonanställda tagit de första stegen mot att bilda en fackförening.
Från Sverige nåddes vi i går av nyheten att förlossningsvården i Stockholm ska få ett tillskott på 100 miljoner kronor, sedan ett stort antal barnmorskor sagt upp sig i protest mot en alltför tung arbetsbörda och alltför låg lön. De röstade med fötterna och vann en liten seger i alla fall, även de inledande reaktionerna går ut på att 100 miljoner är för lite med tanke på hur djupt rotade problemen är.
Kommer de svenska barnmorskorna att få efterföljare i andra yrkesgrupper och i andra nordiska länder? Med tanke på resultatet av Akavas undersökning vore det nästan välkommet. Det ska inte vara en lyx och ett privilegium att ha en lön som går att leva på, en dygnsvila och en rimlig chans att påverka sitt arbete, oavsett utbildningsnivå. Om det är så illa att nästan hälften av de högutbildade löntagarna i Finland har resignerat inför tanken att någon gång under sin karriär drabbas av utmattningsdepression så måste arbetsgivare och arbetstagare ta tag i frågan utan dröjsmål. Få vill ha ett arbetsliv där det ses som normalt och halvt förväntat att löntagare jobbar sig sjuka, eller en kultur där enskilda arbetstagare känner sig otillräckliga för att de inte orkar med en mer eller mindre permanent övermäktig arbetsbörda.
Men för dem som redan lever och arbetar på gränsen av vad de orkar med är det förstås ett stort steg att säga upp sig. Rent psykologiskt kan det vara enklare att träla vidare som vanligt än att faktiskt ta chansen att förändra sin tillvaro till något bättre. I synnerhet om man redan upplever att man har ett svajigt fotfäste på arbetsmarknaden på grund av sin ålder, nationalitet, kön eller något annat. Det måste vara möjligt för var och en att söka sig vidare tills man hittar en arbetsplats där man gör sig själv rättvisa.
Mycket vore vunnet för samhället om arbetet fördelade sig jämnare både mellan individer och under vars och ens livstid. En undersökning i riket av pensionsanstalten Keva visar att var fjärde pensionär är intresserad av att jobba, för att dryga ut pensionen eller för att göra nytta. Det här är intressant för Åland, med tanke på landskapets åldrande befolkning och frågan hur skattebetalarna ska räcka till. Om Åland kan erbjuda ett arbetsliv som gör det möjligt för människor att ha ett liv vid sidan om jobbet, och som inte kräver att de sätter sin hälsa på spel – då kan både de som vill fortsätta att jobba även som äldre, och vi kan locka inflyttade.
Det här går förstås inte att åstadkomma utan de åländska arbetsgivarnas medverkan. Men det finns en tradition att falla tillbaka på. 60-årsjubilerande Transmar är ett exempel, med anställda som stannar kvar i företaget i decennier och som också efter pensionen är stolta över sin arbetsplats.
Kanske Transmar skulle ha en del att lära cheferna på sjukhusen i Stockholm?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
