DELA
Foto: Jonas Edsvik

Lusten efter makten den yttersta fåfängan

Vad har egentligen hänt i Ömsen de senaste veckorna, och varför?

Vilket liv!

Först en ”röstkupp” på Ömsenstämman, när Bosse Sjölund – ordförande i dotterbolaget Ålands Försäkringar – röstade mot valberedningen i fråga om förvaltningsrådets sammansättning. Sedan Ömsenordförande Andreas Remmers petning av Sjölund. Sedan krav på ny stämma från storägarna och en hastig time-out för Ömsens vd Dan-Erik Woivalin. Och så som grädde på moset: Nyans avslöjande att både Woivalin och vice vd Ulf Toivonen högst troligen deltagit i röstkuppen på stämman.

Är det Göran Lindholm, mångårig vd samt ett par års ordförande för Ömsen – och sedermera företrädare till Sjölund i dotterbolaget Ålands Försäkringar – som dragit i trådarna? Enligt detta scenario står Woivalin i tacksamhetsskuld till Lindholm sedan deras gemensamma tid på Ålandsbanken, medan Sjölund och Toivonen av liknande lojalitetsskäl dansar efter sin gamla vd:s och styrelseordförandes pipa.

Får man tro den versionen (framviskad av flera källor) var Woivalin redan i onåd hos Ömsens styrelse efter utnämningen av Lindholm till ordförande för Ålands Försäkringar – därav hans kommande ”pension”. Av den anledningen kostade det inte särskilt mycket extra för honom att rösta med Sjölund på den famösa stämman.

Toivonens bevekelsegrunder i denna historieskrivning är dunklare. Förstod han inte att det skulle framgå att även han röstat emot valberedningen? Och hur det skulle tolkas av Lindholms motståndare?

Vidare: Vad ska Ömsenordförande Remmer göra nu? Borde han inte peta Woivalin och Toivonen lika bryskt som han för några veckor sedan expedierade Sjölund? Blir det en Långa Knivarnas Natt i styrelsen härnäst?

För en utomstående betraktare blir dock framför allt frågan: Varför allt detta intrigerande? Vad finns i slutänden att vinna? Vad är poängen?

Vi ska återvända till den frågan.

 

Men först den andra versionen. Här handlar allt om en strid om Ömsens pengar. Team Lindholm gör gällande att Wiklöfsfären vill omvandla det ömsesidiga försäkringsbolaget till ett modernt aktiebolag. Det är lätt att se logiken i den berättelsen: Banker och försäkringsbolag går ihop som häst och vagn. Och om Ömsens bonussystem slopas rinner hemförsäkringspengarna istället ner i ägarnas fickor.

Skruvar man upp förstoringen blir dock logiken dimmigare. Hur pop skulle ÅAB bli om man nackar småspararnas älskade försäkringsbolag så att deras premier går till väders som månraketer? Hur skulle man ens teoretiskt kunna uppnå en ägarmajoritet för ett så radikalt tilltag, med tiotusentals småägare redo att sätta klackarna i backen?

Och hur som helst har ju striderna över huvud taget inte handlat om Ömsen, utan om Alandia?

Nej, det står nog en doft av dimridå runt denna version.

 

Ändå önskar man på sätt och vis att den stämde. Ömsesidiga försäkringsbolag är en sorts förmoderna kooperationer och därför lockande villebråd för kapitalistiska predatorer, inte minst av ideologiska skäl. Och motivet vore krasst begriplig: mer pängar till storpotäterna, mindre pängar till folket.

Den första berättelsens drivkrafter reser däremot existentiella frågetecken, eftersom bevekelsegrunderna förblir så dunkla. Vadan alla dessa lojaliteter? Vad kan kuva fullt förnuftiga människor till att bli andras redskap i obskyra internstrider? Och vad blir den yttersta vinsten för den som segrar?

De flesta svarar makt, som om det vore svar nog på frågan.

 

Men makt över vad? Alla inblandade i dessa futtigheter är redan rika så det räcker och har i de flesta fall nått mogen ålder och mer därtill.

Handlar allt detta om vem som lyfter på hatten för vem när man möts på gatan? Är det månne äregirigheten som reflexmässigt visar tänderna? Är det helt enkelt hungern efter status (denna yttersta och mycket samtida variant av Fåfängan) som gör sig påmind?

Det är en deprimerande tanke. Inga rationella finanshajar här inte, utan reflexmässigt dräglande makthundar, i ett lååångt förnedrande koppel av allt mindre och mindre vovvar, ner till sista underdåniga pekingesern.

Som sagt: Vilket liv.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp