Konservativa kvinnor på frammarsch
En ny förening, som bygger på sunda, konservativa värderingar, har sett dagens ljus på Åland. Den har grundats av ett gäng kvinnor, som oroar sig över samhällsutvecklingen, får man veta.
Det går för snabbt, progressiva och radikala röster får stå oemotsagda, kan man läsa på föreningen Urds hemsida. Och lagtingsledamoten Stellan Egeland får ett stort tack för att han vågar säga sådant som nästan är tabu. Det handlar om Egelands uppmärksammade inlägg i lagtinget om jämställdhet.
Jämställdhet är något den här gruppen kvinnor verkar intressera sig mycket för, nämligen mäns jämställdhet. Eller snarare brist på.
Föreningens ordförande tar upp detta i en blogg, hänvisar till två olika sätt att mäta jämställdhet. Om man ser det ur en kvinnosynvinkel, alltså noterar områden där kvinnor bemöts sämre än män, så ligger Finland på andra plats efter Island. Jämställdheten är med andra ord på topp. Detta enligt Global Gender Gap Report.
Men om man tar med områden där män missgynnas ser det annorlunda ut. Enligt Basic Index of Gender Inequality ligger Finland på plats 50 med Bahrein i topp och Island på fjärde plats. Här borde männen med andra ord kräva ökad jämställdhet, men lider i det tysta medan en grupp kvinnor tar upp kampen.
Ok, det är kanske att dra det hela för långt. Men den nya föreningen är uppenbarligen trött på att det pratas så mycket om jämställdhet för kvinnor när kvinnorna hos oss är jämställda på nästan alla områden. ”Den (jämställdheten) lyfts i olika rapporter och undersökningar som sen berättigar politiker och andra till ingrepp i allt möjligt från småbarnspedagogik till föräldraledigheter, fritidsverksamhet, anställningar, synlighet i media och politiska val” sägs det i bloggen.
Berättigar politiker till ingrepp.
Den som inte vill ta del av pedagogik, ledigheter med mera som samhället står för behöver sannolikt inte befara ingrepp. I det gamla, traditionella samhälle som konservatismen anses slå vakt om fanns ingen småbarnspedagogik och definitivt inga föräldraledigheter. Var det bättre då?
För att inte tala om politiska val. Finland hörde till de första länderna i världen med att ge kvinnor allmän och lika rösträtt, men det skedde för bara 115 år sen. Någon kan tycka att 115 år är en lång tid, men kvinnor och män har befolkat världen betydligt längre tid är så.
För 100 år sen, alltså när Åland fick sin självstyrelse, fick en gift kvinna inte bestämma över sin egendom. Hennes man var hennes förmyndare. Som änka blev hon myndig, ibland också vid skilsmässa.
Kvinnor ansågs inte lämpliga för högre tjänster. Finland fick sin första kvinnliga professor 1927, alltså mindre än för 100 år sen. Universitet har det funnits i landet sen 1640.
Berodde det här på att kvinnor inte ville studera, inte ville bestämma över sin egendom, inte ville rösta i val? Inte ville vara delaktiga i samhället? Eller berodde detta på att det bara var på det sättet, kvinnor ansågs inte ha hjärna för dylika uppdrag? Och vem/vilka hade kommit fram till det? Kvinnorna själva? Eller de män som ansågs lämpliga att styra och bestämma?
Det har hänt mycket på kort tid. Kvinnorna i vår del av världen har det bra jämfört med för 100 år sen. Så nu borde vi sluta tjata om jämställdhet? Att vi har mindre betalt än männen beror på att vi envisas med att välja yrken som är sämre betalda. Vi får skylla oss själva. Men ibland kan man undra vem som har kommit till att den som håller rent och bacillfritt i ett sjukrum är värd en bråkdel av lönen för den som forskar fram mediciner för patienten i sjukrummet.
Det ska bli intressant att följa den nya föreningen, vilka frågor den engagerar sig i – och var den sugs upp, hos de obundna eller hos moderaterna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
