Klimatet är inte längre en framtidsfråga
Vi har 11 år på oss att halvera de globala utsläppen.
Klimatförändringarna är inte längre en fråga för framtida generationer, de gäller oss.
Det är möjligt att begränsa klimatförändringarna till en uppvärmning på 1,5 grader. Det finns inga hinder varken inom fysiken eller kemin för att det faktiskt går. Men om det faktiskt går att genomföra är en politisk fråga.
Så sammanfattade IPCC-medlemmen Jim Skea den internationella klimatexpertpanelens budskap under presskonferensen natten till måndag finsk tid. 91 forskare från 40 länder har jobbat med rapporten i tre år, de har analyserat över 6 000 vetenskapliga studier.
Det råder inga tvivel om forskarnas inställning: det är dags att agera nu.
En viktig slutsats är att 1,5 graders uppvärmning jämfört med den förindustriella världen har många fler förmåner än det tidigare tvågradersmålet. Ett av de främsta argumenten är att klimatet blir mer oförutsägbart om vi inte lyckas begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
De sannolika tröskelnivåerna gör att klimatet riskerar att gå in i en utveckling där uppvärmningen i sig triggar ytterligare uppvärmning och således kan klimatförändringarna skena i väg bortom vår kontroll.
Men även en höjning på ytterligare en halv grad från och med nu (vilket skulle betyda ungefär 1,5 grader totalt) ökar riskerna för människors nuvarande levnadsförhållanden, livsmedelsproduktion, vattenförsörjning och ekonomisk utveckling.
Klimatförändringens börda har ofta lagts på kommande generationers axlar. Men den nya rapporten visar med all tydlighet att den redan tynger oss redan nu.
Budskapet är att vi måste agera nu och vi måste agera i stor omfattning. Om vi ska klara målsättningen att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader måste kolutsläppen minska med 45 procent till 2030. Vi har alltså 11 år på oss att halvera utsläppen globalt jämfört med 2010 års nivåer. Det är en monumental utmaning.
Det kommer att kosta. Enligt IPCC skulle 2,1 biljoner euro (2 100 000 000 000) om året i 20 år krävas för att göra de nödvändiga energiomställningarna. Det motsvarar ett årligt globalt BNP på 2,5 procent.
Men den mest relevanta frågan att ställa sig dagen efter offentliggörandet av den senaste och kanske mest dramatiska klimatrapporten någonsin är: vad har vi för val?
Föreställningen att status quo går att behålla är borta. Vi påverkas oavsett om vi slutar släppa ut eller inte, inom en relativt snar framtid dessutom.
När våra egna resurser utarmas och våra levnadsförhållanden förändras kommer vi att behöva anpassa oss. När levnadsförhållanden för miljoner människor försämras tvingas de att röra på sig, vilket inte kommer att gå oss obemärkt förbi.
Enligt IPCC:s experter kostar anpassningen till en ny, och mer oberäknelig, värld betydligt mycket mer än det gör att ställa om till kolneturala samhällen.
I grund och botten är vi alla ansvariga för våra val. Men det måste bli lättare att välja rätt och det krävs att infrastrukturen radikalt görs om. Att bara lita till människors vilja att välja bort bekvämligheter till förmån för klimatet fungerar inte, då uppnår vi aldrig de väldigt ambitiösa målen som nu måste till för att planeten inte ska slungas in i ett permanent febertillstånd.
En stor utmaning med så här krävande frågeställningar är att det blir lätt att skjuta ifrån sig ansvaret.
Men den tiden är förbi nu.
