DELA
Foto: Etnografiska museet
”Kämpar för livet. Och mänskligheten.” Så står det att läsa i den biografi Etnografiska museets krukväxt har på Twitter. Till dags dato har 568 personer skrivit under shoppingkontraktet som vattnar dess gröna blad

Kan en krukväxt få oss att shoppa mindre?

Vad skulle få dig att konsumera mer hållbart? Det har Etnografiska museet i Stockholm funderat på i sin nya utställning Human Nature.
Deras lösning? En krukväxt som enbart vattnas när människor skriver på ett kontrakt om att minska sin egen konsumtion.

3,8 jordklot. Så många skulle vi behöva om alla konsumerade som den genomsnittlige finländaren. Om alla levde som vi skulle vi alltså behöva i princip tre fler planeter för att mätta vår materiella hunger.

Men det har vi ju inte förstås. Vi har bara en. Därför måste vi gå till botten med vår konsumtionsfixering.

I en tilltagande materiell värld, där det blivit allt billigare och enklare att extrahera resurser och producera saker har vi gått från att tillfredsställa våra behov till att tillfredsställa våra impulser. ”Villhöver” är ett ord som ofta används i sammanhang där man vet att saken ifråga egentligen kanske inte är nödvändig, men man känner ändå ett starkt behov att äga saken ifråga.

Det farliga är att denna impuls är ett led i en eskalerande konsumtionsspiral. När man väl köpt något nytt triggar det ofta en att köpa mer, kanske något i samma stil, färg eller genre. Det här kallas diderot-effekten.

Det fanns en gång en filosof i Frankrike kallad Denis Diderot. Hans dotter skulle gifta sig, men han hade inte råd med ett fint bröllop. Diderot var inte rik, men däremot välkänd och den ryska tsarinnan fick höra om hans problem. Hon donerade en summa pengar till Diderot i utbyte mot hans välfyllda bibliotek.

Summan täckte mer än väl bröllopsfirandet och Didero passade på att sätta en guldkant på vardagen med en ny vacker, röd jacka. Men det tog inte länge innan Didero insåg att resten av hans tillhörigheter inte matchade den nya vackra jackan. Och det var början på förfallet…

I sina egna ord konstaterade Diderot att det fanns ”ingen koordination, ingen enhet, ingen skönhet” längre i hans existens. En efter en började han byta ut egendomar. Men han blev inte nöjd, bara allt mer skuldsatt och otillfredställd. För med varje ny vacker sak växte disharmonin med det gamla. Det var ett recept på katastrof.

När man läser om Diderot förefaller det märkligt att en människa skulle hänge sig åt en sådan fruktlös aktivitet. Men sanningen är att Diderot-effekten gått från en personlig tragedi till en samhällelig sådan. En som få verkar tycka är märklig i stundens köphetta.

För visst är det ju så att när man köpt en ny jacka behöver man matchande mössa och vantar. När man köpt en ny soffa behöver man plötsligt nya kuddar, en ny matta och kanske till och med nya tapeter. I det materialistiska estetiska maskineriet är kugghjulen krasst utbytbara.

Jakten på estetik och skönhet är en mänsklig strävan och är inget dåligt i sig. Vår jakt på nya saker har också drivit utvecklingen framåt. Men vi har gått för långt. Produkterna blir allt mer kortlivade och sopberget växer. Enligt den senaste statistiken produceras nästan 50 000 ton avfall årligen bara på lilla Åland.

Vi är varelser som njuter av det vackra, men den estetik vi ger uttryck för i form av shopping är av det ytliga slaget. Vad värre är, vi offrar naturens och mångfaldens skönhet för det mer kortvariga materiella sköna.

En minskad konsumtion är en av de viktigaste åtgärderna för en hållbar värld. Det är således också en röd tråd i Ålands hållbarhetsagenda. För oss i det priveligierade väst är det antagligen den jobbigaste gröna utmaningen.

Nu nalkas juletider, shoppinghögtiden nummer ett. Trots informationskampanjer fortsätter vi till många delar ignorera de skadliga konsekvenserna av vår konsumtion.

Kanske får en krukväxt då oss att tänka till?

”Kämpar för livet. Och mänskligheten.”

Så står det att läsa i den biografi Etnografiska museets krukväxt har på Twitter. Till dags dato har 568 personer skrivit under shoppingkontraktet som vattnar dess gröna blad. Varje gång någon skriver under fyller personalen på med fem milliliter vatten. Om den kommer få tillräckligt för att överleva återstår att se. Men klart är att det är mer än en krukväxts liv som står på spel i den eviga Diderot-spiralen.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp