Inte alla sköna snubbar kommer undan

DELA

Den här veckan är ”orangea veckan”, då FN uppmärksammar det globala våldet mot kvinnor. Det är en bra tidpunkt att fira att även mäktiga män som begår övergrepp kan åka dit för vad de har gjort. Brittiske komikern Russell Brand dömdes förra veckan, och näst i tur är hans kollega David Walliams. Kvinnorna som vittnar ger prov på ett oerhört mod.

Det är snart tio år sedan Metoo-vågen sköljde över världen, och kvinnor samlades och vittnade om ofredanden och övergrepp från kända såväl som okända män. Ingen kan säga att kvinnor är trygga överallt och alltid i dag heller, men för varje utsatt som får upprättelse och varje förövare som straffas blir luften lättare att andas.

”Nu i sin svåra stund kan Russell Brand åtminstone finna tröst i sin alldeles ärliga tro på Jesus”: så löd en sarkastisk kommentar när det stod klart att Russell Brand döms till tio och ett halvt års fängelse för våldtäkt och sexuellt övergrepp. Bakgrunden är att han för ett par år sedan sa sig ha funnit Gud. Det hände sig vid den tiden att polisen utredde honom för övergrepp mot en rad kvinnor, och tv-uppdragen började torka in. Efter sin ”omvändelse” blev han välkomnad i konservativa kretsar i USA, och umgicks med framlidne högeraktivisten Charlie Kirk och republikanska profiler som JD Vance, RFK Kennedy jr och Donald Trumps söner.

Men ingen högre makt kom till hans hjälp i rätten. Och PR-mässigt skämde han ut sig redan i våras i Piers Morgans pratshow. Morgan frågade honom om bibeln som han haft med sig i rättssalen, och vilka bibelord som hade gett honom kraft. Därpå följde den brittiska tv-historiens möjligen mest pinsamma 90 sekunder, då Russell Brand nervöst bläddrade i sin bibel och mumlade om Jesaja. Piers Morgan – en geniunt osympatisk man, men här gjorde han helt rätt – satt bara tyst och väntade ut honom. Haveri.

Domaren Joel Bennathan QC sa i rätten:

”Vad kvinnor än har på sig, vart de än går, och vad de än dricker, så har de alltid rätt att säga nej och att kräva rättvisa från domstolsväsendet när sexbrottslingar som ni, Russell Brand, agerar utan deras samtycke.”

Under alla år som Russell Brand hyllades som en skön snubbe – kanske lite gränslös bara – använde han sitt kändisskap för att förse sig av kvinnor. En målsägande sa i rätten att hon medvetet avstått från att anmäla Brand till sin chef. ”De hade bara gratulerat mig till att jag hade haft en sådan tur.” En annan vittnade om hur han skrikit åt henne att ta vara på de nedsölade lakanen efter att ha våldtagit henne analt. Andra om hur Brand tvärt förvandlades från charmerande till monstruös, och hur han efter övergreppet manipulerade dem att tro att ingenting hade hänt.

Brands försvarsadvokat följde den lika urgamla som osköna traditionen att ställa kvinnorna till svars för hur de hade agerat före, under och efter attacken.

”Ingen av dem gjorde något motstånd, eller skrek, eller ens försökte komma undan”, sa han till juryn.

På det svarade åklagaren Siobhan Blake, specialist på sexualbrott:

”Vi vet att det inte finns något typiskt sätt att reagera på sexuella övergrepp, och att det är en föråldrad myt att ett offer borde skrika och kämpa emot. En del blir paralyserade, och förmår inte berätta om vad som skedde förrän efter flera månader eller år. Men det ska inte hindra oss från att ställa förövare till svars.”

Precis det. Russell Brand får nu gott om tid att orientera sig i Bibelns kapitel.

Nästa brittiske komiker som kan åka dit är David Walliams, som slog igenom i tv-serien ”Little Britain” i början av 2000-talet. Han blev därefter programledare för en talangshow i tv och författare av barnböcker. Också han anklagas för att ha utnyttjat sitt kändisskap för att förgripa sig på kvinnor. Två av dem säger att han hade sökt kontakt med dem och börjat manipulera dem när de var bara 15 år.

David Walliams lär just nu vistas på ett psykiatriskt sjukhus efter två självmordsförsök. Hans försvarare försökte få åtalet nedlagt med motiveringen att det fanns risk för ett nytt suicidförsök om anklagelserna mot honom kom i dagen. Men det hade samtidigt inneburit att både hans offer och medierna tvingats till tystnad. Domaren sa nej, för rättvisans och allmänintressets skull, och att det var sjukhusets jobb att hålla David Walliams vid liv.

Det här har hänt för att kvinnor vågat vittna, trots risken för att skulden vältras över på dem själva och trots risken att få sin klädsel och sitt beteende underkänt av mäktiga män och deras beskyddare. FN:s orange vecka påminner oss om vad som är nödvändigt och möjligt när det gäller att stoppa våld och övergrepp mot kvinnor.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp