Högre pensionsålder kräver roligare liv
Det kommer att krävas mer av oss. Så enkelt är det.
Även en amatör på ekonomins område kan se det som stirrar oss i ansiktet. Vi är på väg in i ekonomiskt tuffa tider. Det kommer att krävas förändringar. Många av oss kommer att få det sämre.
Lönerna kommer inte att stiga ens i samma försiktiga takt som hittills. Vården kommer att bli dyrare. Pensionsåldern kommer att stiga.
Det sistnämnda, att alla de som redan arbetat i 20-30 får se sitt pensionsdatum flyttas framför sig som moroten på pinnen framför en åsna, är tungt. Många har sett fram emot friska och hyfsat försörjda pensionsår, som man nu kommer att få vänta på längre och kanske med mindre att röra sig med.
Man kan skrika och sparka åt det, men vad ska man göra?
Både den ekonomiska utvecklingen och befolkningsutvecklingen talar sitt tydliga språk.
Låt oss i stället fokusera på det som går att påverka. Inte att vi ska arbeta längre, utan hur vi ska göra det?
Vilka är de saker som får oss att orka och må bra, rent generellt.
Svaret är så löjligt enkelt att väldigt många inte tror på det. Det som får människor att må bra är sånt som är roligt. Det är gemenskap med andra människor, i föreningar, på kurser, när man motionerar. Det är kultur, underhållning, fortbildning. Det är fri natur och skönhet.
Kort sagt, många av de saker som man i kristider betecknar som onödig lyx och inte en del av samhällets kärnverksamhet.
Det som får människor på arbetsplatser att må bra är hanterbar stress (faktiskt inte att ha för lite att göra), goda arbetskamrater, tydligt ledarskap och trygghet. Det som får människor att orka jobba längre är att arbetsuppgifter anpassas efter olika faser i livet, från ungdomsårens energi till småbarnsårens konstanta sjukdomar och sömnbrist till den sena medelålderns sega uthållighet.
Bra arbetsplatser måste fungera med större flexibilitet, fler speciallösningar och större möjligheter till variation. Inte för att man vill vara snäll med folk, utan för att det lönar sig.
Allt viktigare för att hålla arbetsstyrkan uthållig är att ledarskapet fungerar. Är det något man ska satsa på är det ledare och chefer som förmår vara både empatiska och tydliga, och som har en så bred baskunskap som möjligt om den mänskliga existensen.
Flummigt igen, men kunskap som kulturen, konsten och litteraturen ger, och som man fördjupar till exempel genom ideellt arbete eller föreningsengagemang.
Med risk för att låta som en dålig självhjälpsbok kan man också konstatera att varje människa i viss mån har ett val. Man kan välja att se sitt liv som en serie motgångar på väg mot oundviklig undergång, och man kan välja att se utmaningar som går att ta sig an och glädjas åt att klara av.
Bästa beslutsfattare: gör inte det dumma misstaget att ur det allmänna åtagandet ta bort sådant som på lång sikt gör oss friskare, gladare och produktiva under en längre tid. Om vi ska jobba längre och hårdare och för mindre pengar så måste vi ha roligt på vägen. För ekonomins skull.
