Hej från andra sidan vallgraven
Abort, klimat, religion, politik… Det känns som att världen blir allt mer polariserad när det kommer till åsikter. Hur ska man kunna prata om det vi tycker olika om?
Har du någonsin varit i ett rum där alla försöker överrösta varandra? Devisen ”den som skriker högst hörs bäst” må funka när det kommer till decibel, men inte när det kommer till diskussioner.
”Få saker är så fundamentala för mänsklig utveckling som vår förmåga att komma till en gemensam förståelse kring världen”. Det skriver författarna till en studie av hur människor hanterar fakta som strider emot deras världsbild. De konstaterar, föga förvånande, att våra åsikter är starkt förknippade med vår identitet och även med våra känslor. När någon ifrågasätter vår åsikt så reagerar vi som om vi möter ett fysiskt hot.
Inte undra på att diskussioner om till exempel klimatförändringen och abort blir hetlevrade och till stor del stillastående. Istället för att bygga broar, bygger vi vallgravar. När något på sociala medier får våra känslocensorer att se rött slänger vi gärna oss in i hetlevrad debatt med höga röster men utan ett förstående hjärta.
Drew Westen, författare till boken ”Den politiska hjärnan” säger att man kan utmana någons åsikt konstruktiv genom att hitta problemet i roten av den politiska övertygelsen och prata om värderingar. Det handlar alltså om att visa förståelse och respekt för den andra åsikten, även om den skiljer sig markant från din egen.
Forskning visar också att denna interaktion helst borde göras ansikte mot ansike. Vi har mycket enklare att avfärda människor över nätet och använda nedvärderande språk än om vi faktiskt hör eller ser personen. Ett bra exempel här är den danska muslimska politikern Özlem Cekic som bjudit in hundratals av sina ”hatare” för en kopp kaffe och en pratstund under ett flertal år. Hennes berättelse är lärorik.
”Jag brukade radera mejlen. Jag tänkte att jag och de inte hade något gemensamt. De förstod inte mig och jag förstod inte dem. (…) Småningom, och smärtsamt, kom jag underfund med att jag varit lika fördomsfull som de som skickat mig hatmejl som de hade varit gentemot mig”.
Hon startade en rörelse kallad Dialogkaffe-möten och konstaterar att:
”Om du vill förhindra hat och våld, då måste vi prata med så många människor som möjligt så länge som möjligt medans vi är så öppna som möjligt.”
Vår framtid och vår mänskliga utveckling hänger på det.
