DELA

Hästköttskandalen beror på våra dåliga matvanor

Europa skakas av hästköttskandalen. Men det är vårt eget fel.
Köttskandalen rullar över och oroar Europa. Mot alla regler har hästar slaktats, styckats och köttet har märkts upp som något helt annat än hästkött. Oftast något dyrare.
Självfallet ska skurkarna ställas till svars och få sina straff, fattas bara annat, men vi borde också fundera på varför detta alls förekommer.

I årtionden har priserna på vår mat stigit mycket långsamt, rätt mycket i butikerna har inte, relativt sett, blivit dyrare alls. Det är ingen sund utveckling. Jo, förresten, kortsiktigt är det förstås det. Billigare mat vill alla ha.
Men långsiktigt måste vi se konsekvenserna av fläskfile som är bara marginellt dyrare än nötfärs, att mjölkpriset står stilla, att brödet är billigt. Baksidan är att producenterna, bönderna, inte får betalt.
Utslagningen av bondgårdar i Norden har varit enorm de senaste årtiondena. Utan stordrift går det knappast alls att få lönsamhet i verksamheten. Allt medan vi jagar vår filé för en euro mindre än vi betalade i går.

Vi måste börja betala mer, men också kräva bättre mat. De snabbuppfödda djuren varken mår bra eller smakar väl. Näringsministerns vision om tusen nya mjölkkor på Åland kommer inte bli verklighet om vi inte är beredda att betala mer för mjölken och osten de ska producera.
I Sverige skriker mjölkbönderna prishöjningar (minst två kronor!), men jätten Arla vågar inte lyssna eftersom man är rädd för att kunderna ska svika. Vi måste visa att de har fel.
Samtidigt som vi jagar extrapriser på Kantarellen eller Sparhallen svettas bönderna under kraftiga prisstegringar på olja och kostnader för maskiner och personal. Risken är att fler kastar in handduken om vi inte betalar vad det kostar. Då kommer vi att få förlita oss på producenter långt borta vars kött, mjölk och spannmål ska fraktas lång väg för att nå våra munnar.

Det är inte så att mat och råvaror från andra länder är fel, eller av sämre kvalitet. Det finns många finfina köttländer både i Europa och annorstädes. Men det finns också mycket som inte är bra. Ju längre leveranskedjan sträcks ut, desto fler länkar ska maten passera och desto större risk finns med med våra livsmedel.
Och desto fler lockas att fuska sig till pengarna. Till exempel genom att kalla en död häst för en ko.
Vi som bor på Åland är lyckligt lottade. Här finns en produktion av livsmedel i världsklass. Gårdar som producerar kött i klass med de Pampasbetande köttdjuren i Argentina. Ostar i klass med den håligaste schweizare. Bröd av säd från välskötta åkrar och potatis av bästa sort. Det bästa sättet att berömma den åländska produktionen och folket bakom densamma är att köpa den, och inte välja den snabbgödda grisen för 6,90.

Varenda stjärnkock, och ni som har en tv vet att de är många, har ett mantra: allt hänger på bra råvaror. Det är vad vi kräver när vi går på restaurang och äter gott. Men hemma i vårt eget kök nöjer vi oss allt för ofta med det sämre – varför?
Nej, det är dags för ett matuppror. Ett unisont skrik efter bra råvaror, och ett tydligt besked att vi kanske kommer köpa lite mindre bit filé, men att vi å andra sidan är beredda att betala för kvaliteten.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax