Har vi råd att inte prova hälsoskatt?
Skulle en ny hälsoskatt få oss konsumenter att välja bort godis, chips och fet korv i butiken?
Ja, säger THL och riksministern.
Nja, knappast, säger forskarna i hälsovetenskap.
Men har vi råd att inte våga prova?
Internationellt, nationellt och även lokalt ökar hälsoproblemen som kan härledas till vår livsstil, till vad vi väljer att stoppa i oss. Färska siffror för Åland finns i folkhälsostrategin, där det tydligt framgår att många ålänningar har ”bristfälliga matvanor” och trender av ökande obesitas, alltså fetma, visar sig i flera åldersgrupper.
Ohälsan söker sig alltså ner i åldrarna och förutom alla problem och lidandet det innebär kostar vi samhället allt mer. Nu har Institutet för hälsa och välfärd, THL, och rikets finansminister Riikka Purra (Sannf) gjort genensam sak. Den ena med uppdraget att öka välmående och den andra för att få mer klirr i statskassan. Förslaget man kommer med är att Finland ska införa en bred hälsoskatt på livsmedelsprodukter som innehåller mycket socker, salt och mättade fetter.
Några exakta detaljer verkar inte finnas i nuläget, men enligt bland andra Svenska Yles rapporteringen så skulle hälsoskatten ligga kring 20 procent och beroende på upplägg även kunna påverka priset på livsmedel som yoghurt, ost, korv och müsli.
Mika Salminen, chef vid THL, föreslår att godis och chips skulle kosta dubbelt så mycket som i dag.
– Om den enda meningen med en produkt är att skapa njutning, och alltså inte har ett näringsmässigt syfte, skulle den produkten kunna beskattas kännbart, säger han till Yle Uutiset.
Tanken att hjälpa befolkningen att göra mer hälsosamma val genom ekonomiska incitament är i grunden god. Tyvärr verkar experterna inte helt övertygade om att en hälsoskatt direkt skulle få den effekt man önskar. Den slutsatsen drar man efter en ny studie som sammanställt hur det gick när Finland införde sockerskatt år 2011.
Sockerskatten höjde priserna på godis, glass och läsk med tio procent, men finländarna fortsatte att dricka och äta precis som förut. Just sockerskatten togs sedermera bort, men kvar blev en version för drycker. Och enligt Svenska Yle har konsumtionen av drycker med socker minskat, medan den av sockerfri läsk (som skattas lägre) har ökat.
– Så klart går det att finna sådana här produktpar där man kunde anta att en skatt skulle kunna fungera. Så jag vill uppmuntra till en diskussion om huruvida en hälsoskatt skulle kunna testas på bara vissa produktpar, säger Petri Böckerman, professor i hälsovetenskaper vid Jyväskylä universitet till Yle.
Att använda sig av en bred hälsoskatt där skattetyngden på olika livsmedel skulle variera utgående från den enskilda produktens specifika fett-, socker- och saltinnehåll känns spontant som ett trögt och väldigt tungrott verktyg. Bara administration det medför, i många olika led, gör det tveksamt om det heller skulle ge några ökade inkomster för staten.
En annan farhåga är att skatten, precis som med många av riksregeringens senaste åtgärder, främst skulle påverka dem som redan har det väldigt tufft ekonomiskt. Enligt en rapport från stadsrådet är det barnfamiljer med väldigt låga inkomster som köper mest av det som klassas som ”ohälsosamma livsmedel”.
Kanske vi ska gå åt andra hållet? THL har nämligen också föreslagit att skatten på livsmedel som frukt, grönsaker och bär ska sänkas betydligt, så att alla har råd att köpa dem. Social- och hälsovårdsbranschens paraplyorganisation Soste lobbar till och med för att en hälsoskattmodell där frukt och grönt blir helt skattefritt.
Ett nytt hälsoskattesystem kräver såklart noggrann analys på förhand, men kanske det i någon version vore värt det – ur ett rent hälsoperspektiv?
Någon slags hälsoskatt skulle tvinga livsmedelsindustrin att hitta nya alternativ för att attrahera oss konsumenter. Nya recept, lika goda men mindre ohälsosamma. Hälsoskattförespråkaren Salminen på THL ser potentialen, att en utveckling av hälsosammare livsmedel skulle vara en bra utmaning för livsmedelsindustrin.
– De är mycket påhittiga med att utveckla olika produkter, säger han i intervjun med Yle.
Tidsaspekten, att vi inte skulle se någon effekt i vårt köpbeteende från dag ett, kan inte räcka som enskilt argument när det handlar om vår hälsa. Att bryta mönster tar tid, och hälsoskatten kunde ses mer som ett långsiktigt projekt för att styra om vanorna hos oss konsumenter.
Få oss att välja en påse chips i stället för två, köpa en chokladstång i stället för fyra.
