DELA
Foto: Stefan Öhberg

Hälften av kvinnorna – hela tystnaden

Den här ledaren handlar om mäns våld mot kvinnor. Den handlar inte om kvinnors våld mot män, men det betyder inte att ledaren förnekar att det senare också finns.
Varför ingressens brasklapp?

Jo, för så gott som varje gång mäns våld mot kvinnor uppmärksammas, påpekar någon i kommentatorsfältet (välj valfritt på nätet) att kvinnor också misshandlar män, och varför handlar inte texten om det istället?

Svaret är enkelt: för att alla texter inte kan behandla alla frågor. Att ett problem diskuteras betyder inte att det andra problemet förnekas, bara att det inte just den här gången står i fokus.

I Finland är mäns våld mot kvinnor ett så pass stort problem att Amnesty uppmärksammar det. Amnestys expert på könsdiskriminering Pia Puu Oksanen säger i HBL att våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna men att det tillåts ske på bred front i Finland.

Språket förbättrar inte situationen. Då kvinnor misshandlas pratar man om ”familjevåld” eller ”kvinnomisshandel”. Inte någonstans i de orden utpekas mannen, som i de flesta fall är den som utför våldet.

Finländska kvinnor är mest rädda i hela EU för att utsättas för våld. 47 procent av Finlands kvinnor har utsatts för någon form av våld, psykiskt, fysiskt eller sexuellt.

Samtidigt toppar Finland statistiken över dem som känner till personer som blir utsatta.

Med andra ord: finländare tenderar känna till att grannar och barndomsvänner blivit utsatta för våld, men gör inget åt det.

Nästan hälften av Finlands kvinnor har utsatts för våld. Trots katastrofala siffror tigs problemet ihjäl, både på ett strukturellt och ett individuellt plan. Om våld mot kvinnor osynliggörs, är det omöjligt att förbättra Finlands dystra siffror.

En början till lösning är att åtminstone diskutera kvinnomisshandel och inget annat då kvinnomisshandel kommer på tal.