Ha konsekvenserna klara innan trygghet demonteras
Tänk om det vore lätt ändå, att hjälpa de fattigaste och svagaste mest.
Att samhället ska göra det är vi nämligen alla överens om, oavsett partifärg. Det är den bit av välfärdssystemet som inte är ifrågasatt – att våra allmänna medel ska ge en grundtrygghet till människor som har det svårt, som är sjuka eller har en bestående funktionsnedsättning.
Det är hur vi ska göra det som är problemet. Och hur mycket.
En process som pågått under en längre tid är avskaffandet av olika avdragsmöjligheter i beskattningen. Detta gör man för att få in mer pengar i kassan, som sedan fördelas som regeringen och lagtinget bäst bedömer.
Sittande regering vill och kommer att avskaffa sjukkostnadsavdraget. För en grupp människor är det en klar försämring. Till exempel kroniskt sjuka människor med höga medicinkostnader får det sämre genom denna åtgärd, medan den kanske inte har någon större effekt på de som har lägst inkomster i samhället, och som ändå inte betalar någon skatt att dra av sjukkostnaderna från.
Landskapsregeringen har sagt att man ska utreda konsekvenser och sätta in stödåtgärder där det behövs. I tisdags kom beskedet att man höjer utkomststödet i paritet med finländsk nivå, en åtgärd som var väntad, men förstås ändå välkommen.
Att höjningen redan från början är för liten för att ge låginkomsttagare en inkomst över existensminimum är även det legio.
För den sociala sektorn och för hälso- och sjukvården finns det aldrig tillräckligt med pengar, även om det är den största utgiftsposten i landskapet. Prioriteringarna är svåra, de byråkratiska systemen snåriga, och den som drabbas är alltid svag.
Både i Finland och på Åland är socialförsäkringssystemen och hur de hänger ihop med skatter och avdrag ett lapptäcke av reformer och ändringar. En parallell kunde dras till den patient som sökt vård för flera olika allvarliga sjukdomar och hamnar hos olika läkare som inte kommunicerar med varandra.
Olika mediciner och behandlingsformer kan vara bra för en sjukdom, men hur de samverkar med varandra är en helt annan sak. Lika illa går det om en legobit i ett komplicerat torn till trygghetssystem tas bort. Det kanske såg ut som en liten bit, men utan den rasar saker ihop på andra håll.
Att slopa sjukkostnadsavdraget utan att grundligt ha utrett konsekvenserna, och utan att ha de stödåtgärder klara som regeringen säger sig vilja sätta in är förhastat. Det är fullt rimligt i spartider att dra in på förmåner som främst gynnat medel- och höginkomsttagare, men det är inte ok att försämra situationen för de svagaste utan att ha konsekvenserna klara för sig.
Kom igen, landskapsregering. Berätta hur ni vill göra för att det här ska bli bra. Nu vet vi ju inte.
