DELA
Foto: Tomas Enqvist

Fritid är mer än bara på lek

Idrottsrörelsens förmåga att fostra nya samhällsmedborgare är stor.
Men det förutsätter att alla som vill kan delta.

Åland har med sina knappt 30 000 invånare ett oerhört rikt föreningsliv i allmänhet. Det åländska samhället rymmer en stor uppsjö av fritidsaktiviteter om det så handlar om teater, judo, dans, körsång, brandbekämpning eller orientering.

De relativt korta antagningsköer, korta fysiska avstånd och det rika utbudet av valmöjligheter skapar en väldigt bra grund för att alla kan hitta något de intresserar sig för.

Det är viktigt av många skäl.

Åtminstone vad gäller idrott är den fysiska aspekten det första som folk tänker på. Det kommer med jämna mellanrum larmrapporter om vad vårt stillasittande gör med oss.

Enligt en undersökning gjord av UKK-institutet i riket är barn och unga stillasittande ungefär åtta timmar av sin vakna tid i dag. För vuxna är motsvarande tal nio timmar. Stillasittandet bidrar till ökad risk för livsstilsrelaterade sjukdomar, men kan också försämra koncentrationsförmågan vilket för barn och unga riskerar att göra sämre ifrån sig i skolan.

Den fysiska inaktiviteten är dessutom dyr för samhället. Enligt UKK-institutet kostar fysisk inaktivitet den finska staten 600 miljoner euro per år i direkta merkostnader. I en bredare uppskattning landar siffran på mellan 3,2 och 7,5 miljarder euro per år. I den uträkningen ingår faktorer som uteblivna inkomstskatter, utbetalat utkomstskydd och kostnader för social- och hälsovård samt marginalisering.

Idrotten är förstås en motvikt till just detta. Den ger barn och unga en möjlighet att röra på sig regelbundet under ordnade former.

Alla människor kommer inte att fortsätta med organiserad idrott livet ut, men att åtminstone under några år ha fått ta del av regelbunden fysisk aktivitet ökar sannolikheten för att skapa goda vanor som håller i sig högre upp i åldrarna.

Men de positiva effekterna av organiserad idrott sträcker sig betydligt längre än så. Det kanske viktigaste bidraget är att idrotten, eller vilken annan föreningsverksamhet som helst för den delen, erbjuder ett sammanhang. Oavsett faktorer som socioekonomisk bakgrund finns en naturlig arena att förenas kring.

Det kan ge nya vänner som delar ens intressen. Det erbjuder också en arena där till exempel de satta ramarna som skolan erbjuder inte längre gäller och där man kan få känna sig accepterad av nya, andra människor.

Men det förutsätter att de som vill också kan delta.

I så gott som all föreningsverksamhet finns kostnader som medlemsavgifter eller inköp av material för att kunna delta. Det riskerar att skapa ytterligare en segregation mellan de som har råd och inte har råd.

Nya Ålands serie Åland på marginalen visar att den relativa fattigdomen finns i nästan alla samhällsgrupper.

Cirka 200 ansökningar kom in till Rädda barnens barnfond, som kan ge ekonomiskt stöd för till exempel medlemsavgifter till föreningar, under fjolåret. Det är en tydlig signal om att behovet finns. En terminsavgift kanske går an. Men de totala kostnaderna för flera familjemedlemmars fritidsaktiviteter kan bli svår att hantera.

Barnkonventionen slår fast att barn och unga har rätt till lek, vila och fritid. Och ett samhälle där organiserade fritidsaktiviteter för barn och unga avgörs av tjockleken plånboken kommer att förlora i längden.