Kollegan Tomi Riitamaa skrev den 23 september på den här ledarsidan om regeringens förslag att krympa det statliga filmstödet med 7,8 miljoner euro. En nedskärning som vd:n på filmbranschens företagsförbund Filmikamari beskrev som ”ett slag i ansiktet, så hårt att näsan flyttar sig till kinden.”Nu till den goda nyheten: regeringen backar.
Jo minsann. Kulturminister Mari-Leena Talvitie (Saml) sa i tv i torsdags att regeringen avser att ”hitta ersättande besparingar i novembers kompletterande budgetproposition”.
7,8 miljoner euro motsvarar – som Tomi Riitamaa påpekade – en tredjedel av Finlands filmstiftelses finansiering. Nu får inte bara filmmakare, utan också tiotals biografer på mindre orter runtom i landet en respit.
För en betraktare är det svårt att avgöra om det var dumhet eller ren kulturfientlighet som låg till grund för det ursprungliga nedskärningsförslaget. (Men låt oss komma ihåg vad vår sannfinländska finansminister Riikka Purra sa i valrörelsen 2023: ”Kultur är en lyxprodukt”).
Turbulensen började med att regeringen hittade på att klassa stödet till filmbranschen som ett företagsstöd i stället för kulturpolitiskt stöd. En viss skillnad. Men Finlands filmstiftelses verksamhet kan svårligen likställas med den som bedrivs av säg UPM Kymmene, mottagare av nästan 30 miljoner euro i företagsstöd förra året, enligt Lasse Garoff, kulturredaktör på Svenska Yle.
”Det säger rätt mycket om våra prioriteringar då regeringen är villig att stympa den inhemska filmbranschen för att spara in den summa som motsvarar det företagsstöd som årligen beviljas Vermo travbana i Esbo: 5,4 miljoner euro 2024, skriver Lasse Garoff i en rätt rolig kommentar på Svenska Yles hemsida den 5 oktober.
Den finländska filmbranschen kan alltså se lite ljusare på framtiden än för bara några dagar sedan. Kanske finns det en liten chans att Tiina Lymis ”Stormskärs Maja” – med svenskt tal och allt! – inte blir den sista inhemska biografvältaren.
Men regeringen tycker sig alltjämt se sparutrymme i kulturen. Vi har ju ändå att göra med en sektor som som slukar nästan en (1) hel procent av statsbudgeten. Knappt får vi läsa om reträtten för nedskärningarna i filmstödet, förrän nyheten kommer att Konsttestarna läggs ner 2027, om inte staten återupptar den finansiering som drogs in redan för ett år sedan.
Konsttestarna är – som Nya Åland har skrivit – ett landsomfattande projekt som går ut på att åttondeklassare ska få ta del av konst och kultur, på skoltid och på annan plats: ett museum, en teater, konsertsal, eller något annat. Satsningen drogs igång av Suomen Kultturirahasto 2017 i samband med 100-årsfirandet av Finlands självständighet, och med Svenska kulturfonden som medfinansiär. Tre år senare började också Undervisnings- och kulturministeriet, under Sanna Marins regering, att skjuta till pengar. Den nuvarande regeringen drog emellertid in det stödet redan i fjol. Stiftelserna tog på sig att stå för finansieringen till och med våren 2027. Men snart kan musiken tystna.
”Därefter måste Konsttestarna tas in i statsbudgeten eller så upphör verksamheten”, heter det på Konsttestarnas hemsida.
Konsttestarna kostar 54 euro per elev i snitt, inklusive resor till teatern, dansscenen eller museet. På Åland är det just nu Ålands musikinstitut och scenkonstkollektivet Urgrund som står för åttondeklassarnas kulturupplevelser. På Konsttestarnas hemsida kan eleverna lägga ut egna kommentarer om alla föreställningar – en exemplariskt transparent verksamhet. ”Den va vel helt okej, electronicen va sick”, skrev en elev om Urgrunds föreställning Gräns/fall i våras. ”Int ett skit var bra”, tyckte en annan. ”Det var lite konstigt men roligt, mycket dom gjorde som man vill kunna göra själv för skojs skull”, skrev en tredje.
Alla älskar inte allt, som framgår. Men någonting har de upplevt som inte var tuggat till puré redan från början.
Tomi Riitamaas ledare i Nya Åland om filmstödet följdes av nyheten att regeringen fimpar idén att skära ner filmstödet. Måtte den här följas av att regeringen skakar fram de växelpengar som behövs för att Konsttestarna ska fortsätta.