DELA
Foto: Joakim Holmström
Årets Åland Pride blir det tionde i ordningen. Bilden är från Ålands första prideparad som hölls i juli 2014.

En tioåring värd att uppmärksamma

I juli 2014 ordnades Åland Pride för första gången. I år blir det därmed den tionde gången i ordningen evenemanget går av stapeln – något som är både värt att uppmärksamma och slå vakt om.

Det var i september 2013 som Regnbågsfyren meddelade att Åland skulle få en egen pridefestival. Dåvarande ordförande för föreningen Lina Antman hade bjudits in till den första Gotland Pride och konstaterade därefter att Åland ju inte gärna kunde vara sämre.

När det allra första Åland Pride så invigdes ett år senare, den 16 juli 2014, höll dåvarande lantrådet Camilla Gunell (S) invigningstalet.

– Det är en dag då vi skriver historia på Åland. (…) Åland Pride manifesterar att vårt samhälle tar ett steg i en ny, positiv riktning när det gäller tolerans, öppenhet och inkludering för alla oberoende av kön och sexuella preferenser. Vi tar också ett steg mot ett samhälle präglat av mångfald och respekt för människors olikhet, sa hon.

Efter den festliga invigningen bjöd arrangörerna för festivalen på regnbågsfärgad tårta. Det fanns all anledning att fira.

År 2016, när förberedelserna var i full gång för den tredje pridefestivalen på Åland, pratade Nya Åland med arrangörerna. Paradgeneralen Tage Lindfors berättade då att inför den första Åland Pride två år tidigare hade en journalist skrivit att Regnbågsfyren nog för all del gör ett viktigt arbete, men lyckas föreningen någonsin arrangera en prideparad på Åland skulle hen äta upp sitt anteckningsblock.

– Då tänkte jag att vi bara måste anordna en parad, sa Tage Lindfors.

Det blev, som bekant, en parad. Och en till, och en till, och en till. Trots en utdragen pandemi och bakåtsträvande krafter som motarbetar Pride både runt om i världen och i vårt eget lilla samhälle.

Det finns fortfarande all anledning att fira. För tionde gången hålls nu Åland Pride som har utvecklats till en självklarhet bland våra folkliga återkommande evenemang.

Vi har kommit långt de senaste åren, inte bara på de 20 som gått sedan Nya Åland år 1993 rapporterade om den första gayträffen på Åland arrangerad av Vildrosorna och en åländsk krögare fritt kunde välja att porta homosexuella från sin krog. Utan även på de snart tio som passerat sedan det första Åland Pride. Då talade dåvarande kansliministern Wille Valve (MSÅ) om vikten av en jämställd äktenskapslag. En sådan lag har nu varit verklighet i sex år, även om kyrkan på många håll sackar efter.

Framstegen till trots ska vi inte missta oss för att vara i mål på något sätt. Pride är mycket mer än en färggrann och glittrig folkfest.

Trots en pinfärsk translag som trädde i kraft så sent som i april, och som nu leder till att en rad lagar skrivs om för att bli könsneutrala, finns det fortfarande bara två juridiska kön i Finland. Genom den nya lagen går det numera att korrigera sitt juridiska kön utan krav på att ge upp sina reproduktiva möjligheter – tvångssterilisering i klarspråk. Det är en stor, viktig och efterlängtad lag.

Men valmöjligheterna för könstillhörighet är fortfarande endast man och kvinna. Det är något som flera kritiska röster lyfter.

– Jag är en binär människa så lagen kommer hjälpa mig. Men hur är det med ickebinära? Det finns inget tredje juridiskt kön till exempel. (…) Det här är en jätteviktig grupp individer. Jag tycker vi missat det längre perspektivet här, sa Petra Lönnberg, till Svenska Yle i april.

Prideveckan är ett bra tillfälle att lära sig mer för att själv kunna bli mer inkluderande. Läs på, delta i de olika programpunkterna – ta ditt ansvar för att utbilda dig och identifiera dina egna privilegier.

Och festen, kom gärna på festen och fira mänsklighetens mångfald. Men glöm inte vardagskampen, den som pågår hela tiden, överallt. Var en allierad – i dag och alla andra dagar.