Det är välkommet att Åland nu har en ny vårdstrategi. En gemensam riktning och en tydlig bild av hur den åländska vården ska utvecklas är en viktig förutsättning för att kunna möta framtidens utmaningar. Men det verkliga arbetet börjar först när strategin ska omsättas i handling.
Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. Behoven förändras, befolkningen blir äldre, den medicinska utvecklingen går framåt och kraven på både kvalitet och tillgänglighet ökar. Samtidigt är resurserna begränsade. Det innebär att det kommer att krävas prioriteringar, nya arbetssätt och ibland också ganska genomgripande förändringar av hur vården är organiserad.
Därför är den nya vårdstrategin ett välkommet tillskott. Den ska ge politiker, tjänstemän och vårdpersonal en gemensam utgångspunkt när svåra beslut ska fattas. Den ska hjälpa till att hålla fast vid den långsiktiga riktningen också när det blåser politiskt eller när enskilda förändringar möter motstånd.
Den senaste tidens debatt om den palliativa avdelningen vid ÅHS är ett tydligt exempel på hur svårt detta kan vara. Planerna på att halvera antalet vårdplatser, från tio till fem, och flytta verksamheten till Gullåsen väckte starka reaktioner. Personal och andra berörda har lyft frågor om patientsäkerhet, bemanning och vilka förutsättningar som egentligen finns för att utveckla vården i hemmet. Planerna har också pausats i väntan på fortsatt bedömning, ledningen valde alltså att backa från ett beslut de först trodde på för att de inte vågade stå upp för det när kritiken blev för stor.
Det finns säkert goda skäl att se över hur den palliativa vården organiseras. Men då måste också förutsättningarna finnas. Det viktiga är att inte fastna i en diskussion om huruvida det ska finnas fem eller tio vårdplatser. Den verkliga frågan är vilken vård patienterna behöver och hur den bäst organiseras. Om förändringar leder till bättre vård ska de genomföras. Om konsekvensbedömningarna visar att förutsättningarna saknas måste upplägget förändras. Det är så en strategi ska användas: som vägledning men också som något som beslutsfattare kan peka på när det blåser, och visa att det finns en tanke och långsiktighet i besluten som tas.
Samma resonemang gäller den större omställningen av den åländska vården. Diskussionen om framtidens sjukhus handlar inte bara om byggnader och antalet vårdplatser. Den handlar om hur mycket vård som ska ges på sjukhuset, vad som kan skötas inom primärvården och hur hemsjukvården kan utvecklas. Om ambitionen är att minska antalet sjukhusplatser måste det finnas fungerande alternativ.
Vården berör oss alla, och det finns en stark och fullt förståelig oro när saker förändras eller när människor upplever att servicen riskerar att även fysiskt flytta längre bort. Debatten som uppstår ska uppmärksammas, men den får heller inte vara ett skäl för politisk handlingsförlamning.
Det finns en avgörande skillnad mellan att lyssna på kritik och att låta kritiken stoppa varje förändring. Om varje försök att förändra vårdens organisation fastnar i en diskussion om hur det var förr, riskerar resultatet bli att ingenting händer och det är inte heller ett ansvarsfullt alternativ.
Den nya vårdstrategin ger en möjlighet att lyfta blicken från de kortsiktiga konflikterna och diskutera vilken vård Åland behöver på längre sikt. Nu gäller det att ta vara på den möjligheten.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.



