En seger för satiren
Ville Ranta. Så heter årets journalist i Finland. Det är en viktig seger för den satiriska bildkonsten.
Det hör inte till vanligheterna att priset för årets journalist i Finland går till en bildkonstnär. Ofta är det tunga granskningar eller berättelser från platser i världens blickfång – gärna farliga – som premieras när dylika utmärkelser delas ut. Det är såklart rimligt, på alla sätt och vis. Men från ateljén i Lappvikens gamla sjukhusbyggnad i Helsingfors har Ville Ranta gjort en viktig insats för det fria ordet. Turkiets president Erdogan rasade efter att en docka föreställande honom hängdes upp i Stockholm – samtidigt som Turkiet pressade Sverige till politiska eftergifter för att godkänna landets (och i förlängningen Finlands) Natomedlemskap.
Det blev inspirationen till karikatyrer av presidenten, bilder som nådde hela vägen till Turkiet och skapade kontrovers.
För den rutinerade Nyanläsaren är kommenterande bildkonst inget ovanligt. Jonas Wilén har de senaste tolv åren kommenterat samtiden på ledarplats på fredagar, precis som i dag (även om dagens bild är en återpublicering). Enligt en rapport från Göteborgs universitet har teckningen i alla fall som svenskt tidningsfenomen blivit allt mer undangömt sedan början av 1990-talet. Det är inte otänkbart att utvecklingen har sett ut på samma sätt i flera länder, vilket är synd. Just den typen av samhällskommentarer som nu premieras går knappt att få någon annanstans, eller på något annat sätt. Och betydelsen av bildkonsten kommer bara att växa.
Samhället har aldrig haft tillgång till så mycket information som nu. Det samma gäller förstås antalet tolkningar. Att i text granska påståenden och beskriva karaktärsdrag kräver tålamod – av författaren såväl som läsaren. Och i det allt snabbare informationsflödet är det svårt att nå ut till många med lång, saklig text. Det är dessutom ofta svårt att i text fånga absurditeter som faktiskt i många fall ligger närmast sanningen. Då är bildkonsten oslagbar. För samtidigt som en lite slarvigt tecknad bild av Turkiets president, antingen naken och rosenrasande eller avbildad som en hund, säkerligen är oerhört kränkande för Erdogan så är den ju faktiskt svår att ta på fullt allvar. I alla fall är det så att den som väljer att ta en sådan teckning på fullaste allvar riskerar att bli betraktad som en lättkränkt galenpanna. I sådana sammanhang blir bilden slagkraftig just för att den är svår att kritisera. Den når dessutom över både språk- och nationsgränser och kan förstås av alla omedelbart.
Ibland behövs också att någon orkar och vågar bryta mot konventionerna. I en intervju i Hufvudstadsbladet kommenterade Ville Ranta de uppmärksammade Erdoganbilderna när de spred sig utanför Finlands gränser så här: ”Jag ville håna Erdogan eftersom det är förbjudet.”
Och ibland behöver det faktiskt inte vara svårare än så.
Förhoppningsvis leder utnämningen av årets journalist till att satirens status stärks i Finland. Journalistiken i Finland skulle må bra av fler satirteckningar, av fler som Ville Ranta och Jonas Wilén.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
