SÖK
MENY
Efter slow food – dags för slow tech
Sju av tio unga mår dåligt av att använda sociala media, och närmare hälften önskar att de fått växa upp helt utan internet. Samtidigt uppstår trender där småbarnsföräldrar och ungdomar själva väljer att avstå från skärmarna för att må bättre. Är en självreglerande kultur det vi kan hoppas på, då väntan på att sociala mediejättar ska ta sitt ansvar tycks förgäves?
Allt fler barn och ungdomar börjar själva anse att internet och sociala medier tar mer än det ger. I en pinfärsk studie utförd av British Standard Institution, med 1 293 deltagare i åldern 16–21, uppger nästan 70 procent av ungdomarna att de mår sämre efter att ha använt sociala medier. Enligt The Guardian, som i en artikel (20.5.2025) förtjänstfullt sammanfattar studiens centrala resultat, uppger hälften (50 procent) att de gärna skulle stödja digitala förbud och regleringar som skulle förhindra åtkomst till vissa appar och sajter efter en viss tidpunkt på kvällen, och närmare hälften (46 procent) menar att de helst skulle växa upp i en värld där internet inte fanns alls.
Det här är egentligen ingenting nytt; resultaten stödjer det som mycket forskning tidigare kunnat visa: barn och unga mår dåligt av att tillbringa allt för mycket tid framför skärmar och inte minst med sociala medier. Samtidigt är en digital mediekompetens oumbärlig i dagens samhälle; för att klara kunskapsmålen i skolan och bli framgångsrik i studierna krävs i dag stor förtrogenhet med digitala tekniker och plattformar. I och med att nästan samtliga barn och ungdomar i åldern 8–19 år använder sociala medier dagligen (rapporten ”Svenskarna och internet 2024” visar att 100 procent av eleverna i högstadiet och 98 procent av gymnasisterna använde sociala medier dagligen förra året) är risken stor att den som väljer att avstå lätt blir ensam och hamnar utanför de sociala sammanhangen.
Att helt ställa sig själv – eller sitt barn för den delen – utanför det digitala samhället kan således upplevas som mycket svårt, ja nästintill omöjligt. Om inte många går ihop och gör samma sak, vill säga.
En del trender tyder på att just detta kan bli verklighet. I höstas (7.10.2024) rapporterade exempelvis CBS News om en växande grupp ungdomar i New York City som varje söndag träffas och umgås i Prospect Park i Brooklyn – utan smarttelefoner och sociala medier. Gruppen, som bildades av elever vid en gymnasieskola och som kallas The Luddite Club efter en 1800-talsrörelse som motsatte sig vissa teknologiska innovationer som hotade att ta deras jobb inom textilindustrin, spred sig snabbt till andra skolor och fortsätter att växa.
Amanda Hanna-McLeer, som tidigare arbetade som lärare på den aktuella skolan och såg hur eleverna kämpade med sitt skärmberoende, förklarar i CBS reportage att Ludditerna länge missförståtts och betraktats som bakåtsträvande teknikmotståndare, men att de i själva verket inte har något emot den digitala tekniken i sig eller användandet av den, det är missbruket och beroendet som man vill komma bort från.
Den här trenden bland ungdomarna tycks fortsätta expandera, och vissa tecken tyder på att den med tiden skulle kunna utvecklas till en världsomspännande rörelse som med ett växande inflytande kan påverka techbranschen och det digitala samhället. I Sverige visar Ungdomsbarometerns trendspaning 2025, där över 17 000 svenska ungdomar ingår, att den viktigaste frågan just nu bland de unga handlar om hur de på ett hållbart sätt ska kunna ”navigera i ett hyperdigitalt konsumtionssamhälle som bara snurrar snabbare och snabbare”.
Härvidlag lyfter ungdomarna fram tre centrala trender för 2025: ”slow tech”, ”digital minimalism” och ”retro tech”. De tre trenderna hänger ihop och går delvis in i varandra: slow tech inspireras av rörelser som ”slow food” och ”slow fashion” och handlar om att ”skräddarsy sin användning av teknik för att skapa mer utrymme för reflektion, mental vila och andra delar av livet som känns viktiga”, digital minimalism handlar om att förenkla det digitala livet bland annat genom att ”minska antalet appar på telefonen eller att decentralisera tekniken genom att använda en separat kamera eller mp3-spelare för att minska distraktioner” och retro tech handlar helt enkelt om att byta ut sin smarttelefon mot en gammaldags knapptelefon och en retrokamera, sina Airpods mot sladdlurar.
Att mitt i allt förändra sina djupt rotade vanor och sätt att leva kan ju som bekant emellertid vara väldigt svårt. Att mota Olle i grind kan därför vara betydligt enklare.
Just detta försöker drygt 200 småbarnsföräldrar i det skånska samhället Viken för tillfället göra. De har nämligen gått samman och bildat en pakt där deras barn ska få vänta tills de blir tillräckligt stora innan de får smarttelefoner, vilket Dagens Nyheter (21.5.2025) har rapporterat om. Inte heller här handlar det om teknikfientlighet eller -rädsla; syftet är i stället att minska grupptrycket och underlätta för föräldrarna att vänta med att skaffa smarttelefoner tills deras barn är tillräckligt redo och mogna för det.
”Det handlar inte om att vi är nostalgiska och vill gå tillbaka i tiden, vi vill att våra barn ska vara duktiga på teknik. Men det blir man inte av att scrolla några timmar om dagen eller fastna i mobilspel”, säger Anna Granqvist i reportaget.
Kanske är en självreglerande kultur, där medvetenheten kring riskerna med skärmberoende och hur aktiviteter på sociala medier kan påverka ungas mående ökar hos föräldrar och ungdomarna själva, det vi har att hoppas på. Åtminstone så länge techjättarna vägrar ta sitt ansvar för plattformarnas mörkare sidor och algoritmer.
Tomi Riitamaa
