En av världens största nyhetsbyråer har precis lagt enorma resurser på att ”avslöja” identiteten bakom världens mest berömda samtidskonstnär. Vad säger egentligen Reuters demaskering av den älskade gerillakonstnären Banksy om vår kolliga samtid?
Betänk er följande scenario: det är julaftonskväll och tomten har precis delat ut alla klappar. Lilla Ada ser storögt efter honom då han kliver ut genom dörren för att fortsätta sin färd, vänder sin tindrande blick mot fadern: ”Det var jultomten, pappa!” Fadern ser ner på Ada, litet överlägset ity han vet något hon inte vet, och frustar till: ”Höhö, tror du på tomten? Han finns ju inte på riktigt, det där var farbror Torolf!”.
Så gör man ju inte, väl? Man avförtrollar inte en förtrollad värld hursomhelst.
Begreppet ”avförtrollning” förknippas främst med den tyske sociologen Max Weber (1864–1920) och beskriver en samhällelig process där religiösa, övernaturliga och mystiska föreställningsvärldar gradvis fick ge vika för mer logiska förklaringsmodeller i takt med att samhället blev alltmer rationellt och vetenskapligt inriktat. Ett rimligt framåtskridande, visserligen, men utvecklingen kom också med en baksida. En avförtrollad värld, där all mystik och andlighet gått förlorad till förmån för rationalitet och logik kan också upplevas som platt, tom och själlös.
Finns det då något som har förmågan att fortsättningsvis förtrolla oss i vår moderna, sekulariserade värld; vad utgör färgfilmen i vår gråa vardag? Kärlek såklart, men för många av oss bär konsten, litteraturen, musiken också en sådan potential. Men även denna kapacitet utmanas av den samtida celebritetskulturen och uppmärksamhetsekonomin, där upphovsmannens persona tenderar att dra till sig större intresse och betydelse än konstverket i sig. Vad hände med l’art pour l’art?
Detta illustreras inte minst av den konstanta jakten på den verkliga personen bakom verket. Vill du bevara din anonymitet, skriva under ett nome de plume, signera dina målningar med en pseudonym eller dölja ditt artisteri bakom en mask? Glöm det! Det fick till exempel Elena Ferrante bistert erfara för tio år sedan, då fyra internationella mediehus gick samman för att gräva fram och avslöja upphovspersonen bakom pseudonymen, mitt under författarens succétåg världen över med Neapel-kvartetten. Med rasande fans som följd.
För en vecka sedan var det alltså dags igen. Likt fadern som avslöjar tomten för barnet publicerade Reuters ett stort uppslaget reportage under rubriken ”In search of Banksy”. En vidhängande deklaration – ”A Reuters investigation” – stoltserar med ett immanent budskap om fördjupad och grävande journalistik och scoop av stor dignitet. Reportrarna har rest i Banksys fotspår i ett krigshärjat Ukraina, intervjuat barndomsvänner och managers, gått igenom kvartssekelgamla domstolsprotokoll, och en massa annat. Resultatet? De lyckas avtäcka personen bakom Banksy. Problemet? Konstnärens verkliga identitet avslöjades redan 2008 av en brittisk tabloid.
Reaktionerna bland fansen har inte fallit väl ut, här heller. Sociala medier fylls nu av sarkastiska kommentarer om att Reuters i stället för att demaskera älskade konstnärer borde lägga sina resurser på att blotta namnen i Epstein-filerna. Till exempel. Så sluta avslöja våra hjältar, lägg av med att avförtrolla världen!
Å andra sidan: inte alla hjältar bär som bekant mantel, och det finns något tillfredsställande i att Banksy visar sig vara en småmullig, medelålders man som ser ut att kunna komma från Sund. De är precis som du och jag, celebriteterna!
