Discgolfare och kulturfolk – förenen eder
Stridigheter håller på att blossat upp angående Badhusparken och -berget, inkluderande Doktorsvillan och dess användningsområde.
I ena ringhörnan: nyförälskade discgolf-entusiaster. I den andra: tveksamma och kritiska företrädare för kulturlivet.
Vad handlar då osämjan om?
Discgolf är en av världens snabbast växande sporter, och populariteten har i högsta grad också nått Åland där fler och fler på senare tid nyttjat niohålsbanan i anslutning till Badhusberget. Motståndarna anser däremot att banan är ett ofog som skapar ett ohållbart slitage i den vackra, kulturhistoriskt värdefulla parkmiljön. Dessutom frodas en oro för att få en frisbee i skallen då man ont anande tar sig en skön promenad.
Discgolfarna menar att problem med slitaget i Badhusparken kommer att minska märkbart om/när banan byggs ut till en 18-hålsbana, och framför allt då den stora satsningen på en discgolfbana i varje åländsk kommun är i hamn, vilket skulle sprida ut spelandet. Dessutom hävdar de att projektet, där Åland blir världens discgolftätaste region per capita, är på god väg att göra öriket världskänt som ett discgolfparadis, och att detta även kommer att leda till ett stort uppsving för den just nu hårt drabbade åländska turist- och besöksnäringen.
Motståndarna är i sin tur oroliga att satsningen bara leder till att större naturområden utsätts för belastning, på Badhusberget och andra natursköna ställen.
Den anrika Doktorsvillan , ritad av Lars Sonck 1895, är ett kapitel för sig. Staden har tidigare fått kritik för att ha låtit Doktorsvillan stå och förfalla, men förra våren lade en av staden utsedd kommitté fram förslaget att villan skulle brukas som ett aktivitets- och kulturhus med kafé. Inte mycket tycks dock ha hänt efter det.
Nu vill en nystartad förening av discgolfentusiaster att Doktorsvillan ska fungera som klubbhus, bland annat inhysande servering och en shop som säljer discar. Motståndarna framför i sin tur en oro för att allmänheten riskerar att stängas ute om Doktorsvillan drivs av en privat förening.
Men måste verkligen det ena utesluta det andra?
Nej, hävdar jag med eftertryck. Discgolfare och företrädare för kulturlivet borde kunna enas och göra gemensam sak. Förvandlas Åland till det discgolfparadis många hoppas på kan det leda till att turistsäsongen förlängs, att besökarna sprider ut sig och att många gör avstick till olika delar av landskapet. Ett sådant scenario skulle även inverka positivt på kultur- och evenemangssektorn, när möjligheter för fler attraktiva evenemangsplatser skulle öppna upp.
Doktorsvillan är stor nog att rymma både kulturarbetare och discgolfare, med utrymmen för kulturutövande, utställningar, discshop och klubbkontor. Delade kostnader skulle också underlätta för ekonomiskt utsatta föreningar och utövare.
Båda läger vill ha servering i huset, så det borde vara det minsta problemet. Och naturligtvis ska en sådan vara öppen för alla och envar.
Ett gott samarbete skulle kunna förvandla Doktorsvillan till ett i högsta grad levande kultur- och fritidshus. Det skulle alla tjäna på.
