DELA

Det är dags att jobba för Åland 2.0

Det hetsiga debatten kring förslaget till nyordning i skärgårdstrafiken,liksom nedläggningen av Air Åland, visar igen på vikten av att samla samhället för att bestämma inriktningen på framtidens Åland.
Hur mycket ska vi som medborgare ha rätt att kräva av samhället, och vad ska vi betala för det?
Tidigare i år föreslog undertecknad att Åland borde följa Sveriges exempel och tillsätta en framtidskommission av sakkunniga och politiker för att utforma en bred överenskommelse om hur framtidens samhälle ska se ut. I grunden handlar det om vad vi kan förvänta oss i förhållande till hur mycket skatt vi är beredda att betala.
I debatten kring regeringens förslag till nyordning i skärgårdstrafiken har väldigt ofta olika grupper ställts mot varandra. Beskyllningar mot ”stadsfrassar” flyger åt ena hållet, och åt andra kallas skärgårdstrafiken för en lyxprodukt. Ena sidan tycker att det är lika självklart att det går täta turer till alla skärgårdskommuner som det är att det ligger asfalt på vägarna på fasta Åland.

Nå, debatt är debatt, och just den här debatten styrs allt som oftast av känslor snarare än sakliga argument. Men skrapar man bort populism, oro och rena påhopp så kokar det hela ned till hur samhällsresurserna ska fördelas. Och även då ställs olika sektorer mot varandra. Behövs det så många tjänstemän i landskapsborgen? Behövs det verkligen färjor, kan de inte skötas kommersiellt? Har vi för många avlönade politiker?
Riktigt så enkelt som att ställa den ene mot den andre är det förstås inte i en förvaltning så stor som landskapets, men det kokar som sagt ned till förväntningar på samhället och fördelningspolitik.

Att landskapet, liksom resten av Europa, måste spara råder inget som helst tvivel om. Och i spartider kommer de här motsättningarna som brev på posten. Debatt är normalt sett bra, men när det blir så mycket känslor och anklagelser i luften bryter debatten ned i stället för syresätter samhället.
Det är mot bakgrund av den nedbrytande och destruktiva samhällsdebatten en bred överenskommelse om hur det framtida Åland ska byggas vore den bästa vägen att gå. Att tydligt och klart gå igenom och redogöra för att folket vill ha skatter och avgifter på nivå X, för att då förvänta sig samhällsserivce Y.
Den ständigt pågående nedskärningspolitiken, som lär fortsätta inte minst med tanke på att befolkningens ålder kommer att stiga drastiskt de närmaste åren, kommer att fortsätta ställa olika delar i samhället mot varandra i en söndrande ringdans. Är det något ett litet, utsatt samhälle som Åland inte behöver är det stora energislukande interna stridigheter.
Redan nu har debatten kring den tvärgående linjen till Kumlinge gjort att minst ett inlägg på facebooksidan som vill stoppa regeringens förslag handlat om huruvida skärgården kanske borde tillhöra Finland i stället för Åland eftersom Åland ändå inte bryr sig. En förståelig överreaktion av en orolig skärgårdsbo i en annorlunda situation, men knappast något som för det åländska samhället ihop.

Nej, låt en grupp begåvande människor dra upp riktlinjerna för Åland 2.0, förankra det brett både politiskt och bland medborgarna och låt gemenskap hellre än separation råda.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax