Den kuriösa affären Ida Mann
Vad hände egentligen? Vad säger Ida Manns summariska avpolletering om klimatet och ekosystemet innanför Stadshusets väggar? Och vem ska fortsättningsvis våga söka jobb i stadens förvaltning?
På ytan är formuleringen i Mariehamns stadsstyrelses protokoll från den 28 mars lika tydlig som brutal. ”Under prövotiden har framkommit att Ida Manns lämplighet för de uppgiftsområden som ingår i tjänsten inte är tillräcklig för att låta tjänsten övergå i ett tillsvidare anställningsförhållande.” Pang bom: den nyrekryterade stadsmiljöchefen höll inte måttet, varsågod nästa! (Vänligen placera bägge fötterna på falluckan innan ni påbörjar prövotiden, tack.)
Men på djupet av Mariehamns kanslichef Emma Dahléns korta beredning av l’affaire Ida Mann blir det mera dunkelt. Notera att det är ”lämpligheten” hos Mann som brister, inte kompetensen. För det hade ju varit svårt att hävda, efter att rekryteringsgruppen sex månader tidigare konstaterat:
”Ida Mann uppfyller de formella behörighetskraven för tjänsten. Utöver den formella behörigheten har Ida Mann även en god och bred kännedom om uppgiftsområdets olika delar. Utifrån de arbetspsykologiska tester som gjorts bedöms även Ida Mann vara mest lämpad av de sökande för tjänsten i fråga.”
Så, check på de formella behörighetskraven, check på kunskapen om uppgiftsområdet, check på psyktesterna – Ida Mann var för sex månader sedan ”lämpad” för jobbet.
Vad hände sedan?
Locket som lagts på vad det än är som föregått stadsstyrelsens beslut är gjort av viligaste åländsk betong och låter sig inte rubbas. Styrelsens ledamöter tiger som graven och alla inblandade, såväl politiker som tjänstemän, hänvisar lika hängivet till ”sekretesskyddet” som om de samtliga vore hemliga agenter.
Man undrar dock exakt vem det är som bedöms vara så skyddsvärd, med tanke på att Ida Mann själv sagt att skälet gärna får offentliggöras. Det uppges också vara så, att hon själv inte informerats om varför hon inte bedöms vara lämpligt. Stämmer det är det direkt stötande och tarvar en förklaring av personalchef Sari Hautamäki. Är detta det officiella mottot för Mariehamns stads personalpolitik – ”Tack och hej, leverpastej”?
Kuriösare och kuriösare, sade Alice i Underlandet.
Men i tystnaden från dem som vet vad som faktiskt hänt ekar frågorna bara högre och högre, och blir alltmer konspiratoriskt förvrängda. Det var politiker A som inte drog jämnt med Mann! Nej, politiker B! Nej, det var tjänsteman siochså! Eller tjänsteman denochden! Nej, de upptäckte något graverande om Mann! Och så vidare och så vidare, ad nauseam.
Den kan inte ha varit roligt för stadsstyrelsen att hålla i yxan förra veckan – särskilt inte om det inte ens var deras yxa. För konspirationsteorierna till trots så var det nog i förvaltningen som omdömet mognade om Ida Manns bristande lämplighet. Man får hoppas på att vederbörande beslutsfattare har både skor och galoscher på fötterna nu, för de efterföljande protesterna visar att detta – milt talat – var en minoritetsåsikt.
Det för oss in på stadsdirektör Arne Selanders ansvar för det som inträffat. För vare sig det var han eller någon annan som slutligen satte tummen ned för stadsmiljöchefen är det obestridligen hans ansvar att förankra beslutet inåt i organisationen och på ett kompetent sätt kommunicera det utåt. Så har helt enkelt inte skett, och kommer framgent att utgöra en förvånande blemma på en annars så ultraerfaren tjänstemans långa och goda resumé.
För Mariehamns stad har onekligen åsamkats skada. Vem i herrans namn ska nu våga söka tjänsten som stadsmiljöchef – eller någon annan tjänst, för den delen? Och vad säger det om atmosfären i Stadshuset, att en eller ett par höga chefer kan köra över en hel underlydande förvaltning, ramponera en delikat rekryteringsprocess och försena ett antal viktiga Mariehamnsprojekt?
Ett gott råd till den eller de som är ansvariga för beslutet att inte anställa Ida Mann är att under dagen sammanställa en lång lista på goda förklaringar, både för internt och externt bruk. För i kväll klockan 18 sammanträder stadsstyrelsen återigen i ärendet, och vem vet vilka lämplighetsbedömningar som då står på agendan?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
