Den gåtfulla gråheten
Anitas värld hade varit grå så länge hon kunnat minnas.
Inget var någonsin roligt eller lockade henne. Hon tyckte själv att hon var den tråkigaste människan i världen, och umgicks sällan med vänner. Hon hade ju inte ens några intressen.
Det gav henne ett ständigt dåligt samvete. Hon önskade att hon kunde vakna till liv och börja se färger. Men det var som om orken svek. Det enda hon längtade efter var att få sova.
En dag berättade hennes man att han ville skiljas. Innan han lämnade henne sa han: ”Du behöver hjälp. Jag tror att du är sjuk.” Och hon insåg att han hade rätt.
Hon hade varit deprimerad nästan hela sitt vuxna liv utan att ens förstå det.
Anita är ett enskilt, privat exempel på en bekymmersamt accelererande allmän trend. Den psykiska ohälsan tycks öka: år 2017 blev varje dag nio människor i Finland sjukpensionärer på grund av sina depressioner. Det är en oerhörd siffra.
För medan antalet sjukpensionerade på tio år totalt har minskat med 40 procent har samtidigt siffran för dem som pensionerats på grund av psykisk ohälsa de senaste två åren ökat med 20 procent. Än så länge toppar sjukdomar i stöd- och rörelseorganen den nationella sjukdomslistan, men experterna varnar för att mentala problem redan om två år kan vara den vanligaste enskilda orsaken till finländarnas långa sjukledigheter.
Ingen vet ännu riktigt varför det är så här. Men den gåtfulla gråheten som tycks drabba allt fler har vissa särdrag.
Under de senaste åren har pensioner på grund av depression bland kvinnor under 35 år och över 60 år ökat väsentligt. Faktum är att hela två tredjedelar av alla som sjukpensionerades för depression 2019 var kvinnor. Varför är det så?
Enligt det svenska läkemedelsverket drabbas kvinnor av depression ”nästan dubbelt så ofta som män under kvinnans fertila period. Före puberteten och efter menopaus är förhållandet mellan män och kvinnor lika” (Läkemedelsboken 2018/2019). Det är antagligen en ledtråd.
Stress sägs vara en utlösande faktor för depression. Man kunde till exempel ställa upp hypotesen att kvinnor i just det åldersspannet fortfarande belastas med en större del av ansvaret för familjen och alltså utsätts för stresspåslag i vardagslivet som många män inte kan föreställa sig.
Det går inte säkert att säga. Särskilt många andra variabler tycks dock inte finnas. Psykisk ohälsa förekommer ungefär lika mycket inom olika branscher och på olika nivåer i arbetsplatshierarkierna, vilket inte gäller för somatiska, alltså kroppsliga sjukdomar.
Eller är kvinnor bara känsligare för stress än män? Är de just nu vårt samhälles kanariefågel i kolgruvan, som varnar för något kommande, längre in i gruvgångarna, som är på väg att förgöra oss alla? Vad är det i såna fall som stressar oss så? Våra arbeten? Vår allmänna livsföring? Våra ideal?
Det handlar om ett allvarligt, ofta förbisett, folkhälsoproblem som bara växer. Siffrorna döljer förfärande perspektiv: så många som 15–20 procent riskerar att ta sitt liv i ett depressivt sjukdomsskov. ”Retrospektiva studier visar att det sannolikt är mycket ovanligt att någon tar sitt liv utan att ha drabbats av en depressionssjukdom”, skriver läkemedelsverket.
Anita fick hjälp av vänner hon knappt visste att hon hade. Nu går hon i terapi, umgås, läser böcker, lagar mat. Färgerna börjar återvända. Det kommer att ta tid men hon är på rätt väg.
Vi vet inte vad detta nya stora hot beror på. Men det gör det ännu viktigare att vi blir medvetna om det.
Och att vi tar hand om varandra och hjälper dem som gått vilse i det gråa.
