De friade och de fällda
När nästa landskapsregering tillträder behöver den nye ägarstyrningsministern ta sig en rejäl funderare på vad Åland Post ska pyssla med i framtiden – för en titt i backspegeln förskräcker.
Mycket är i valyran bortglömt från förra veckan. Som till exempel den sorgliga Postenhärvan. Men det räcker med en kort genombläddring av hovrättsdomen för att man ska inse att historieskrivningen kring den på viktiga punkter inte överensstämmer med verkligheten. Man undrar lite vad som ligger bakom – och man oroas för framtiden. För den bär med sig viktiga frågeställningar.
Det är en pikant ironi att postens nye styrelseordförande Roger Nordlund var ägarstyrningsminister då riktlinjerna till den nu utredda – och fällda – verksamheten troligen drogs upp. Kanske borde den kommande ansvarige ministern sätta sig ner med Nordlund och fundera lite över det kommande. Det begicks flagranta misstag back in the day som behöver undvikas framöver.
För på många håll på Åland har de senaste veckorna samma osanning upprepats om och om som ett mantra, nämligen att ledningen för Åland Post ”friades i hovrätten”. Förutom att påståendet framfördes tre gånger i det famösa pressmeddelandet som blev den förre styrelseordförande Dan E Erikssons fall, rikoschetterade det också fram och åter över tidningen Ålands ledarsida och upprepades till leda i samma tidnings ”ledarpodd”.
Låt oss till att börja med göra processen kort med detta påstående.
Fakta: Åland Post dömdes i två instanser till en samfundsbot. I hovrätten fälldes också två enskilda personer till ansvar. Det betyder att både tingsrätt och hovrätt har kommit fram till att Åland Posts hantering har varit olaglig. Bolaget FÄLLS för detta i bägge instanserna. Hovrätten ansåg sig dessutom i två fall kunna individualisera ansvaret för en del av brotten; därför fälldes beklagligtvis de två i hovrätten. Men uppenbarligen anser rätten att det finns gott om begånget fuffens ”över” vid sidan om, eftersom man dessutom utdömt böter till bolaget.
Och vilka representerar då bolaget? Jo, bolagets ledning: styrelsen, vd och styrelsens ordförande. Att deras gärningar inte kunnat preciseras på individnivå innebär bara att de friats just som individer; de representerar fortfarande företaget och det är deras kollektiva handlingar som har lett till dess utdömda bot. I denna, mycket viktiga, mening är ledningen för Åland Post inte friad, utan fälld.
Påhittet om den ”friade ledningen” har bidragit till att de två anställda som fällts som individer indirekt har blivit utpekade som de enda som gjort något brottsligt – med allt det stigma som dylikt medför. Vad det kan innebära för enskilda borde ”ledarpoddare” och andra bättre besinna.
Men en titt i hovrättsdomen får en också att undra över hur Åland Posts ledning någonsin kunde förvänta sig något annat än en fällande dom. Enkelt uttryckt har man plockat in mängder med okontrollerade, utomordentligt suspekta substanser (”kolloidalt silver”, någon?) från ett företag baserat utanför EU och sedan skeppat dem vidare inom unionen utan tillstånd att importera, exportera eller distribuera läkemedel.
Fanns det verkligen ingen i postens ledning som begrep hur extraordinärt detta var? Någon måste väl någon ha känt till EU:s extensiva krav på certifiering, och vad som skulle hända om man blev påkommen? Kan man verkligen göra affärer med företag baserade i Gibraltar och på Jersey utan att begripa vilken monkey business man gett sig in på?
En av slutsatserna i Nyans granskning av skattegränsen och alla problem den för med sig var, att undantaget i sig är bräckligare än vad många tror. Eller som den intervjuade EU-parlamentarikern Nils Torvalds uttryckte saken:
”Så länge skattegränsen är ett undantag som Åland har fått så kan det ensidigt sägas upp, om kommissionen får för sig att det här inte mera fungerar.”
De orden vill man inte ska bli profetiska.
Åland Post måste omedelbart upphöra med att tänja på gränserna, så att inte EU plötsligt tröttnar på vårt trixande. Hovrättsdomen kan redan ha dragit ovälkomna blickar åt vårt håll.
Så en not till den landskapsregering som i framtiden har att övervaka bolaget: varför inte istället koncentrera krafterna på att hjälpa såväl näringslivet som privatpersoner med att göra skattegränsen så osynlig som möjligt? Eller rent av dela ut breven varje dag? Och, om vi ändå är inne på att komma med nya ägardirektiv: varför inte se till att ansvarsfördelningen i framtiden blir glasklar inom bolaget, så att vi slipper nya härdsmältor?
Och rent politiskt: måste ens verksamheten bedrivas i bolagsform?
Som sagt: viktiga frågor väntar i framtiden.
