Dags för nystart för kommunreformen?
Sommar och coronastiltje och våra politiker ligger i hängmattan och samlar krafter inför hösten. En del säkert litet stolta över att man lyckats riva upp en del som den förra majoriteten drev igenom, så där som Trump och Obama.
Men vad vill man ha istället?
Kortrutten över Föglö blir inte av. Den kanske aldrig skulle ha påbörjats, men nu kan slutnotan bli hög utan att vi får något för pengarna.
Och så kommunsammanslagningarna, som den sittande majoriteten har föresatt sig att med alla medel omintetgöra. Det för tankarna till president Trump och Obamacare, förra presidenten Obamas arbete för att få till stånd ett sjukförsäkringssystem i välfärdslandet USA.
Nu är den förra landskapsregeringens planer grusade och nya finns inte, så tiden i hängmattan kunde med fördel användas till att fundera ut hur vi ska ha det med kommunerna. Alla verkar överens om att 16 kommuner inte är det optimala. Men sen går det inte att enas om något annat. Varför inte på allvar fundera på alternativet en kommun?
Det sägs att det inte går, att det blir hopblandning med landskapet. Sådant är till för att lösas. Om man lyckas komma överens om vad man vill ha så kan man också diskutera sig fram till hur det ska gå till.
En kommun. Ett landskap. Men med olika uppgifter, precis som i dag. Vi har i tiden överfört hälso- och sjukvården från kommunerna till landskapet. Vi har överfört utbildningen på gymnasialstadiet till landskapet men behöll grundskolan som kommunernas ansvar. Finns det något mer som kan föras över från den ena till den andra?
Nu är Kommunernas socialtjänst KST på gång. Där har man stannat för att servicen ska skötas kommunalt, men av en organisation, inte av 16. Säger det något?
Det finns invändningar, det finns det alltid. Makten centraliseras, servicen försvinner från glesbygden. Besluten fattas långt borta. Risken finns. Just därför måste man komma överens om hur systemet byggs upp. Och locka inte med att det blir billigare med en kommun.
Även om 16 kommundirektörer krymper till en så finns det annat som kostar. När man i tiden fusionerade det kommunala Folkhälsoförbundet med landskapets centralsjukhus så blev det inte billigare. Men effektivare. Hur många vill i dag återföra hälso- och sjukvården till kommunerna?
Några idéer . För det första ingen sammanblandning med landskapet. Sära på valen. Välj fullmäktige i den nya kommunen på annan tid än lagtingsvalet, med till exempel två års mellanrum så debatter och ämnen inte blandas ihop.
Ha olika antal ledamöter i den nya kommunens fullmäktige och i lagtinget. Man kan också diskutera att de som sitter i fullmäktige inte kan kandidera till lagtinget och tvärtom. Man måste alltså välja var man vill utöva sin makt.
Och skriv lagen så att det i fullmäktige sitter minst en företrädare för var och en av de gamla kommunerna. Den som i kommundelen Sottunga får flest personliga röster får en plats i fullmäktige. Samma för kommundelen Mariehamn. Resten av mandaten fördelas på vanligt sätt. På så sätt garanteras att varje del av landskapet får sin röst hörd i kommunen.
Var ska kommunkansliet ligga? Sprid ut det. Coronavåren har visat att det går att jobba på distans. Var ska fullmäktige sammanträda? Låt mötena cirkulera – om det inte går att komma överens om annat, så klart.
Allt kan diskuteras. Allt kan lösas, om viljan finns. Det är vad allt hänger på, viljan.
Det finns/ har funnits ytterligare en invändning. Det står i grundlagen att landet är indelat i kommuner, vilket skulle betyda att Åland måste bestå av fler än en kommun? Ett självstyrt område, med behörighet att lagstifta om sina kommuner, ska Helsingfors verkligen komma och lägga sig i en sådan sak?
Det som var på gång har rivits upp, men vi kan inte fortsätta med 16 kommuner i det oändliga.
Så varför inte göra ett allvarligt försök att få till det enda rationella (och kloka.)
