Borde Eckerö ha föreslagit fusion istället för köp?
Vad skall alla Birkaägare göra nu?
Sälja i bitar och bli rika?
Sälja till Eckerö och hoppas på att verksamheten blir kvar på Åland?
Låta bli att sälja och hoppas på det bästa?
I dag skulle tiden gått ut för Rederiaktiebolaget Eckerös bud på Birkas aktier. I onsdags kväll dök ett nytt och högre bud upp. Eller två, ett på lastfartygen och ett på kryssningsfartyget.
Från Birka Lines sida har man hela tiden sagt att Eckerös bud på 77 miljoner euro är för lågt. Nu erbjuder någon i runda tal 90 miljoner för lastfartygssidan och någon annan 180 miljoner för kryssningsfartyget. Det är mer än tre gånger upp. Så olika kan ett bolag inte vara värt.
Till saken hör att buden inte är bindande. Inte heller de summor som nämns. Och Birkas styrelse röstade om huruvida man skall berätta för aktieägarna om budet. Självfallet skall ägarna känna till om någon vill betala 3,5 gånger mer än någon annan. Även om buden inte skulle vara seriösa så kan det finnas ett intresse att veta. Men litet frågande blir man samtidigt som Birka utreder budet. Kan man tänka sig att sälja ut delar av bolaget?
Eckerö vill köpa för att slippa ett korsägande, där balansen gungar i Birkas takt. Varför? Varför inte istället sälja?
Om köpet kan genomföras enligt det bud Eckerö har lagt så är det helt säkert en bra affär för Eckerö. Det skulle vara fel av styrelsen att medvetet göra dåliga affärer.
Att sälja kunde också vara en bra affär. Om budet på Birka Cargo är seriöst så finns där pengar att hämta. Vad som händer sedan behöver man inte bry sig om. Men hur skulle allmänheten reagera om Eckerölinjen bidrog till att Birka säljs ut i bitar? Skulle bolaget uppfattas som ett ansvarskännande bolag med ålänningarnas bästa för ögonen?
Det är väl redan nu litet si och så med hur en del uppfattar bolaget. Har man råd att försämra sitt renommé ytterligare?
Det finns bedömare som säger att det bara har varit en fråga om tid när någon skulle försöka rycka loss Birka Cargo och sälja ut. Fartygen är skuldfria, så förtjänsten är väldigt bra. Och så fortsätter det tills det är dags att börja bygga nytt, vilket det kanske redan är.
Är budet på Birka Cargo ett konkurrerande bud? Eller har någon lagt budet för att störa? Att det har uppfattats så av Eckerö är helt klart, men så länge Birkas ledning inte talar om vem som lagt det svävar vi i okunnighet.
Det vi vet är att Birka är börsnoterat och att kursen där är vad marknaden anser att bolaget är värt. Marknadens uppfattning var 13,20 för A-aktien och 11,75 för B-aktien veckan innan Eckerö lade sitt bud på 16 respektive 14,50. Budet var och är alltså inte lågt sett ur det perspektivet. I går låg kursen på 16 respektive 14,60. Marknaden känner inte för att bjuda över.
Vad skall Birkaägarna göra, alla de som sitter med en post aktier, som inte gör dem mycket rikare om de säljer, men som kan ge en liten guldkant i form av en resa eller kanske ny bil?
Vill folk sälja? Behöver folk sälja?
Man kan förmoda att rätt få är beroende av de pengar man kan få loss. Däremot känner man sig litet stolt över de åländska bolagen och över att själv vara med äga någon del av dem.
– Dagens bolagsstämmor är något av forna tiders räkenskapskalas, har någon sagt om de välbesökta bolagsstämmorna.
– Problemet är att man tvingas sälja, säger en annan om Eckerös bud på Birka.
Det kan ligga mycket i det. Man är med, man ingår i ett socialt sammanhang och, som sagt, är man litet stolt över det. Man släpper det inte ur händerna alltför lättvindigt. Skulle i annat fall över 700 aktieägare ha sökt sig till Ålandsbankens stämma nyligen, om det inte var för att slå vakt om sin bank?
Ålänningarna kanske inte alls vill sälja. De vill vara med och äga. En fusion hade i så fall känts bättre, även om man också då hade grälat om vilket bolag som är värt hur mycket.
Men vad gör småägarna nu, om Birkas ledning undersöker möjligheten att sälja ut delar av bolaget. Och till vem? Blir intresset att sälja till Eckerö plötsligt större om man där får försäkringar om att verksamheten blir kvar på Åland?
