
Blomstersängens brutalister
Dagens sommarlätta ledare tar upp problematiken med ett invasivt gissel som blir ett allt större problem i den åländska naturen: mördarsniglarna. Vad kan vi göra?
Jaha. Där rök dahlian.
Hennes röda sötma piggade upp kaffemornarna på baksidan och länge såg det ut som att hon skulle få vara ifred i sin kruka. Men nu har hon sällat sig till sina medsystrar i blomsterhimlen, där fröken tagetes, madame funkia och alla de små näpna violerna tar emot vid pärleporten, sida vid sida med senvårens första offer i de hemsökta pallkragarna: herr gurka, broder morot, mäster sallad, ja, alla de små späda gröna skyddslingarna gick åt när De Bruna Mördarna, a k a de spanska skogssniglarna, först dök upp i kanterna av trädgårdens en gång så vackert uppdukade och sedan skövlade bord.
Varje fuktig morgon glänser det nu i gräset av deras långsträckta slemmiga kroppar, de kröker sig vällustigt som oljade minimuskler när de i en ultrarapid sprint sprider ut sin armé i det gröna, oavlåtligt på jakt efter nya offer, ständigt obarmhärtigt hungriga.
Läsaren av denna sommarklagan må tycka att det finns värre saker här i världen än invaderande, invasiva mollusker. Och visst kunde man ägna detta utrymme till ännu en kria åt Trumps senaste svinerier eller den ansatta bomarknaden, men däri ligger det djävulska. För det är just i de små stunderna, dem man behöver för att komma bort från sådana stora huvudvärk, som sniglarna drabbar en: i det veka privatlivet. Man får inte ens vara ifred från bekymmer i sin egen odlade trädgård; brutalisterna banar sig ända upp i blomstersängen och bäddar säck. Fördömda kryp!
Kan man inget göra?
En genomgång av de strategier som står oss till buds.
1. Nacka de små asen – ständigt.
Det kan kännas grymt när man ränner spaden genom dem, men betänk då att en mördarsnigel kan producera upp till 400 ägg under sin livstid. Tar du bort en omintetgör du alltså 400 nya – som var och en potentiellt producerar ytterligare 400.
Gör matten: en snigel mindre eliminerar på bara en enda generation 160 000 stycken. Se till ha saxar, pinnar eller spadar utplacerade över hela tomten så att du aldrig går vapenlös. Den enda goda mördarsnigeln är en död mördarsnigel.
2. Kopparnät och järnsulfat.
Det sägs att mördarsniglar ogillar koppar – deras slem genererar en svag elektrisk stöt när det kommer i kontakt med metallen. Marknaden erbjuder olika produkter för denna åtgärd, bland annat tejp att sätta runt odlingslådan. Det förtjänar att påpekas att den dock måste hållas ren, och för att hållas på plats bör den häftas med pistol.
En annan metod är att sätta ett mjukt nät runt odlingslådans krön som hänger utåt. Detta ska omöjliggöra sniglarnas vidare bestigning. Även utvikta metallkragar runt krönet fungerar, men se upp med vaderna: man kan skära sig.
Man kan också försöka sig på milda kemiska motstånd genom att sprida ut pellets av järnsulfat runt planteringen. Den anekdotiska evidensen är emellertid blandad och frågan kvarstår: vill man verkligen sprida ut detta i naturen, hur ekologiskt medlet än sägs vara?
3. Inskrid, landskapsregeringen!
En ny app ska som bekant hjälpa till att bekämpa de invasiva växterna blomsterlupin, sandlupin och jättebalsamin på Åland: plockar man dem och lämnar in dem får man betalt. 20 ålänningar har hittills registrerat sig och summan pengar som har betalats ut är 530 euro; totalt finns det 3 300 euro att tjäna i appen. Kunde man inte göra samma sak med sniglarna?
En rundringning bland ekologiska odlare på Åland ger visserligen vid handen att sniglarna inte är ett hot mot bönderna – än. Detta kan dock komma att ändras och eftersom vi är en ö BORDE vi kunna ge De Bruna Mördarna en ordentlig match. Det tar inte så lång tid att samla in en hink slemmisar: sätt ett kilopris på dem och låt den åländska företagsamheten rensa upp.
Se därför denna sommarhälsning från Nyans ledarsida som en appell för motstånd i vardagen. Kämpa, odlande ålänning, kämpa!