Betyget får vänta – men starten lovar gott
Regeringen Gunell har suttit vid makten i 100 dagar. Men än är det för tidigt att avge dom.
Nej, man kan inte kan göra bokslut över en regering efter blott hundra dagars regerande. Politik är en urkraft, men en långsam och seg sådan. Att lägga om politisk kurs är som att vända en oljetanker i Lemströms kanal, bökigt och tidskrävande och kräver ibland att man ritar om kartan först.
Ändå är de 100 första dagarna allmänt tagna som den tid då en regering har fria händer att göra vad den vill, den tid då den har carte blanche att lägga rutten för mandatperioden.
Och efter de hundra dagarna kan vi ana hur ministrarna och deras partier väljer att lägga fokus inför de kommande åren.
Klart mest framfusig, ljudlig och synlig av ministrarna har näringsministern Fredrik Karlström varit. Föga förvånande, kanske, entreprenör som han är. Han har lagt fram idéer om pristävlingar, om nya bidragssystem och om rådslag. Vissa har han förstås skakat om, så där ska ju inte en minister bete sig.
Men Karlström är en frisk fläkt, och förhoppningen är att han hittar en balans mellan sin egen iver att förändra och trögheten i systemet – och mod att ta de svåra besluten – då har både näringslivet och jordbruket någon att luta sig mot.
I Nya Ålands granskning av regeringens första tid visar ministrarna på att arbetet är påbörjat med många av de frågor som fanns beskrivna i regeringsprogrammet. Men de får också kritik av oppositionen för att det mesta satts igång med arbetsgrupper och utredningar, trots att valvinnarna i valrörelsen propagerade för mer verkstad och mindre snack.
Och det är just där, i gränslandet mellan utredning och beslut, som regeringens framtida slutbetyg finns att finna. I regeringsprogram och uttalanden har man satt höga mål, talat om ett nytt sätt att styra och nya tider för Åland. Om detta stannar vid arbetsgrupper och mer eller mindre status quo kommer domen att bli hård. Om prestationen däremot ligger i linje med de uttalade målen kan det vara historia som skrivs.
Det är några rejäla surdegar regeringen har bestämt sig för att ge sig på. Bidragssystemen till näringslivet är redan nämnt, kortrutter, samhällsreform och it-utveckling är andra områden som fått stå tillbaka allt för länge. Områden som funnits på agendan länge, men inte baxats i mål.
Den politiska insatsen i dessa frågor är stor. Om ansvarig minister löser gåtorna blir det jackpott och framgång i nästa val. Händer inget kan det mycket väl vara tack och adjö. Det kräver mod att hitta långsiktiga och effektiva lösningar.
Än är det som sagt för tidigt att sätta några betyg. När finansminister Roger Nordlund presenterar sin tilläggsbudget i slutet av den här månaden får vi den första riktiga färdvisaren. Där får vi se vad i regeringsprogrammet som nu, i eftertankens kranka blekhet, får tummen upp och vad som får vila sig i byrålådan ytterligare en tid.
Lantrådet Camilla Gunell har ägnat mycket tid åt lagbygget. Det kommer bli en utmaning att hålla ihop fyrklövern i regeringen i ekonomiskt strama tider, så att få partierna att känna sig nöjda är av vikt. Gunell, liksom flera andra ministrar, har också rest mycket, talat för Ålandsexemplet i New York och läst känna ministrar i Helsingfors.
Det är viktiga uppgifter, men på minuskontot blir då att lantrådet försvinner i den lokala debatten. Med tanke på Gunells stora stöd i valet har hon råd att låta fackministrarna synas mer, men snart måste hon ta större utrymme och leda landskapet mer offentligt.
Starten har just gått, målet ligger långt fram.
Om några veckor får vi första mellantiden. Gott så, betyget får anstå ytterligare en tid.
