En snabbtitt upp- och nerför den åländska turistsäsongen ger vid handen att allt ännu inte är förlorat.
Det fanns en tid då den åländska turistsäsongen beskrevs som en stadigt krympande parentes. Klagomålet från turistföretagarna var ständigt detsamma: ”Allt intressant inträffar under en enda vecka i juli. Inget händer på våren, inget händer på försommaren, boom så kreverar Rockoff och sedan vissnar allt ner och Torget står öde igen.” Och med så kort säsong hinner inga kringeffekter någonsin ta fart. En enda sten i vattnet men inga ringar. Det ska fan vara stuguthyrare, hantverkare eller restauratör under sådana förhållanden.
Så har det låtit och varit i decennier. Turist-Åland har på sikt synts dömt till undergång med färre och färre arrangemang och med tynande stugbyar och en döende landsbygd som yttersta konsekvens.
Eller?
Det typiska ljudet som signalerar framgång på Åland tycks vara tystnaden. För har det inte varit ovanligt dämpat med klagomål i sommar? Tittar man sig omkring uppför och nerför säsongen så förstår man möjligen varför – för den har undan för undan växt både till omfång och innehåll.
Om vi börjar med bredden så rivstartar numera försommaren med Åland grönskar i arrangemang av Skördefestens vänner. Eventet, som enligt programbladet är ”en livfull kombination av lokala primörer, grönskande natur och samhörighet mellan människor, växter och djur” hålls en helg i slutet av maj, arrangerades första gången 2017 och har efter pandemiuppehållet kommit igen allt starkare varje år, som en lillasyster till Skördefesten i september. Tillsammans utgör de två bokstöd som blir allt viktigare för mathantverkare och besöksnäringen. (Här kan också tilläggas att ett tredje event, Åland glimrar, för fjärde året arrangeras i december.)
Utan att man riktigt har tänkt på saken har på detta vis sedan turistsäsongen förlängts och fördjupats med en rad event av skiftande karaktär. Nyligen återuppstod Sjödagarna, Katrina kammarmusikfestival förgyller som bekant sedan många år augusti och har de senaste åren fått musikaliskt sällskap av Åland Opera Festival. Listan kunde göras betydligt längre: och så väntar förstås Skördefestens prakt i september.
Poängen med detta är att varje arrangemang i sig erbjuder så många möjligheter till kringhändelser. Ett gott exempel kunde vara det hejdlöst knasiga Gurkmoppeloppet på Sjödagarna. En i sammanhanget hisnande prissumma på 1 000 euro i kombination med ett minst sagt originellt koncept lockade besökare och genererade media så det stod härliga till. Lita på att alla deltagare kommer hem med bilder och berättelser som kommer att sprida sig vidare utåt – berättelser om Åland. Som lockar både återbesökare och nya vänner.
Det handlar helt enkelt om att maxa antalet möjliga kombinationer och hoppas på det bästa. Och vips kan en gång avtynande stugbyar få nytt vitalt liv (som exempelvis i Käringsund) eller nya boendesatsningar dyka upp, som på Föglö eller nere vid Mariepark.
Kort sagt: nyheten om den åländska turistsäsongens död syns tämligen överdriven. Parentesen växer och växer.
