Bara ”största möjliga öppenhet” duger
Med anledning av debatten om offentlighetslagen kommer nu en rak och enkel uppmaning till Ålands lagstiftare: glöm inte vem ni jobbar för.
I lagtingsdebatten verkar alla vara överens om att öppenhet är viktigt för demokratin, i teorin. I praktiken är det inte lika glasklart.
Två illavarslande punkter sticker ut i det förslag till ny offentlighetslag som nu föreligger. Orosmolnen blir inte svagare när man lyssnar till måndagens remissdebatt. Den ena frågan är huruvida de landskapsägda bolagen ska omfattas av offentlighetsprincipen i samma utsträckning som den övriga förvaltningen, den andra är handläggningstiden för att lämna ut handlingar, där tidsfristen i nuläget föreslås bli så lång som en månad.
Kansliminister Harry Jansson (C) sade under måndagens debatt att särskilda bestämmelser för de landskapsägda bolagen ska ges i höst, därför omfattas de nu inte av den nya offentlighetslagen. Frågan är därmed öppen, men inställningen i lagtingsdebatten tycks inte vara att sträva mot största möjliga öppenhet för landskapets bolag. Wille Valve (MSÅ) menade att de offentliga bolagen inte ska behöva lida konkurrensnackdelar på grund av att de måste vara öppnare än privata bolag. Effekten blir i så fall att allmänhetens insyn i deras egna bolag minskar. Landskapet har i och med bolagiseringen minskat allmänhetens rätt att få veta hur deras gemensamma resurser förvaltas, och därmed kunna bilda sig en uppfattning om landskapet sköter sig. Om regeringen nu väljer att frikoppla bolagen från den nya offentlighetslagen så måste de utlovade direktiven utgå från största möjliga öppenhet.
Den andra frågan, de långa handläggningstiderna, är också problematisk. Praxis är att offentlig handling ska ges utan dröjsmål. Men i lagförslaget får tjänstemännen 15 dagar på sig att lämna ut handlingar. Om ärendet bedöms vara svårt kan tiden förlängas med ytterligare 15 dagar. Kansli-ministern menade under debatten att utan dröjsmål fortfarande ska gälla, men i praktiken riskerar 15 dagar att bli prejudicerande. Blir det mer regel än undantag att behöva vänta i två veckor – i värsta fall en månad – på offentliga handlingar så kommer det att kraftigt försämra granskningen av det offentliga Åland.
Lagtingsledamot Jörgen Pettersson (C) kom också med ett utspel i debatten. Han menar att de långa handläggningstiderna kan göra journalistiken bättre för att man måste ta reda på information på andra sätt. Påståendet att avsaknad av hårda fakta är något positivt för den opartiska nyhetsrapporteringen kan inte mötas på något annat sätt än med oro. Det visar bara att det var länge sedan Pettersson ägnade sig åt någon typ av granskande och nu ägnar sig mer åt en betydligt mer inställsam journalistik vid sidan av rollen som politiker.
Offentlighetslagen behöver ge riktlinjer för hur uppgifter ska bedömas, men det kommer aldrig gå att i lagparagrafer täcka in varje scenario, varje tänkbar bedömning. Därför kommer den nya lagen, precis som den gamla, att sättas på prov kontinuerligt. Så ska det också vara. I de fall där sekretessen inte är självklar så handlar det däremot om besluts-fattarnas grundinställning.
Vill man utgå från största möjliga öppenhet, som Mariehamns stad, så kan man välja att göra så. Mariehamn har valt att skriva in principer om öppenhet i sina bolag. Mariehamn har valt att offentliggöra beredningen i sina politiska organ för att ge sina medborgare möjlighet att påverka beslut innan de fattas. Vill man däremot utgå från minsta möjliga öppenhet kan man titta på Jomala som har gått i motsatt riktning – till exempel genom att inte ge ut beslutsunderlag innan besluten är fattade.
Offentlighetslagstiftningen finns inte för att begränsa insynen, den finns inte för att göra det enklare för tjänstemännen att säga nej. Och det är lite besvärligt, bökigt för att använda åländska, för de som ska verkställa lagen. Men den är nödvändig för att de som granskar makten ska kunna utföra sina uppdrag. Det har gång på gång bevisats av tidningarnas nyhetsuppslag som ofta bygger på allmänna handlingar.
Det som oroar är att flertalet av lagtingspolitikerna (med några få lysande undantag) tycks ha missat, eller väljer att bortse, från det här. En offentlighetslag som bygger på största möjliga öppenhet borde ha 30 förkämpar i lagtinget. Nu tycks det vara betydligt färre än så.
Till de lagstiftare som väljer att försöka bortförklara inskränkningar i offentlighetsprincipen, och till de som inte säger något alls: glöm inte vem ni jobbar för. Det är era arbetsgivares insyn ni vill begränsa.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
