Unikt på många sätt. Men det återstår att se hur betydande det amerikanska valet blir för det demokratiska partiet och landets väg framåt. En utpekad markör för den nya blåa vågen är en religiös Texasbo.
På onsdagseftermiddagen, när 94 procent av rösterna har räknats, så står demokraten James Talarico som vinnare i Texas. Han är den första demokraten på 38 år att ta hem Texas senatplats. Han står i förgrunden av den ”blå våg” som demokraterna hoppades på inför mellanårsvalet.
Valet, där slutresultatet troligen inte kommer spikas officiellt förrän om några dagar, blev definierat av rekord och historiska vinster. Förutom Talarico så har vi Adam Hamilton som är den första demokrat att vinna Kansas sen 1932, demokraten Troy Jackson avsatte långsittande Susan Collins i Maine, Keisha Lance Bottom blir den första svarta kvinnliga guvernören i USA:s historia, Gina Hinojosa blir Texas första kvinnliga guvernör med latinamerikanskt ursprung, David Crowley blir Wisconsins första svarta guvernör, Michigans Abdul El-Sayed är den första muslimska senatorn i landet och Deb Haaland i New Mexico är första guvernören som tillhör en amerikansk ursprungsbefolkning.
Demokraterna tar över kontrollen både i senaten och kongressen, den stora frågan är nu vilket demokratiskt parti som tar över. Alltsedan Obamas kraftsamling med slagordet ”Yes, we can” har det blåa USA kämpat med att hitta en enad röst och att våga ta steget bort från etablerade gamla politiker. Åren under Trump har varit demoraliserande, men har tydligen också lett till en efterlängtad kämparanda. Demokraterna kan åter bli en kraft att räkna med i ett splittrat, och till många delar tyvärr raserat, USA.
Men vem sätter tonen denna gång?
En som pekas ut som den nya fanbäraren är just James Talarico. 37-åringen har i vissa kretsar fått smeknamnet ”Baby-Obama” och det går att skönja likheter i både karisma och retorik. Han står för sociala reformer och vill vara hård mot korruption. Samtidigt är han, intressant nog, en uttalad kristen. Men till skillnad från många andra kristna i USA, så verkar han faktiskt vilja följa Jesus ord om medkänsla och rättvisa.
”Vi har just visat att en politik baserad på splittring inte står sig mot kärlekens politik”, sade Talarico i sitt segertal.
Han vann mot sittande republikanen Ken Paxton, som trots miljoner i partistöd (över 200 miljoner dollar direkt från it-mogulen Elon Musk) inte fick mer än 43 procent av rösterna. Talarico har också fått ekonomisk uppbackning, men av det lite annorlunda slaget. Under årets tredje kvartal, slutspurten, så samlade hans team in 64 miljoner – 97 procent av donationerna var under 100 dollar. Det är alltså starka gräsrötter som backar upp demokraternas nya guldgosse.
Talarico spås bli aktuell för presidentvalet 2028, åtminstone som vicekandidat. Men visst finns det många som drömmer en ”baby-Obama” som Trumps efterträdare. Åtminstone verkar han vara receptet som demokraterna behöver just nu.
Liknande resor har gjorts förr – Barack Obama vann valet till senaten 2004 och bara åtta år senare blev han vald till president, nuvarande vicepresidenten JD Vance hade inte ens fullgjort två år i senaten innan han blev republikanernas andra val. I presidentvalet är Texas en tungviktare, med 40 elektorsröster. Senaste demokratiska presidenten att vinna delstaten var Jimmy Carter 1976.
”Talarico är inte bara en demokrat som försöker slå en republikan. Talarico ställer upp som en Texasbo som tar sig an korruption i Washington”, skrev Houston Chronicle, en av de största dagstidningarna i Texas som tillsammans med flertal andra lokala medier ställde sig bakom kandidaten inför valet.
Det finns de som säger att den blåa vågen främst var en motvåg mot Donald Trump och att resultatet inte ska tolkas som en nyvunnen storslagen kärlek för demokraterna. Mycket av kampanjen har handlat om hur dyrt det är att leva som en vanlig amerikan i dag, det återstår att se hur mycket av stödet som hänger på att bränslet och burgarna faktiskt blir billigare.
Men oavsett vad så banar det väg för nystart för det demokratiska partiet. Tydligt är också en generationsväxling. Demokraterna har övergivit sin fäbless för de etablerade russinen och öppnar för nya och yngre förmågor. Samtidigt verkar man också generellt trött på den rika eliten.
Det blir intressant att se vilken riktning demokraterna, och USA, tar efter detta.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
