Att tycka är inte att tysta
De sociala medierna är i teorin berikande – när de erbjuder tillfällen till samtal.
Men diskussionen störs av missuppfattningar om yttrandefrihet och ”rätten till en åsikt”. Dags för några påminnelser?
Ett samhälle mår bra av offentliga samtal, kanske särskilt när samhället ifråga är av det mindre, intimare slaget. Ju mindre familj, desto större riskerar annars tystnaden att bli.
Åland ska därför ha en livaktig debatt, på insändarsidor och i sociala medier som Facebook. Ofta dyker dock tankefigurer upp som gör dessa diskussioner onödigt komplicerade. Inte sällan styr de dessutom in samtalen på obstruktiva sidospår om vad som ”får” respektive ”inte får” sägas.
Kanske är det därför på sin plats att erinra om de principer vi alla enats om, genom lagstiftning och hundratals års moralfilosofisk prövning? Så att vi sedan kan mötas i samtal utan störningar?
Yttrandefriheten. Ja, vi har yttrandefrihet i det här landet, enligt grundlagens andra kapitel. Det betyder dock inte att vad som helst kan sägas offentligt. Strafflagen sätter tydliga gränser för offentliga uthängningar, ärekränkning eller hets mot folkgrupp.
Värt att notera är dock att ärekränkning INTE är ”kritik som riktar sig mot någons förfarande inom politiken, näringslivet, i en offentlig tjänst eller ett offentligt uppdrag eller inom vetenskap, konst eller med dessa jämförbar offentlig verksamhet”, så länge som kritiken håller god ton (Strafflagen 24 kap, 9 §).
Kunde möjligen detta besinnas av såväl de som tror att vad som helst kan sägas, som de som polisanmäler sina kritiker för förtal?
Åsiktsfrihet. Ja, det står dig fritt att hysa vilken åsikt du vill. Om dess spridande inte står i strid med den ovan nämnda lagstiftningen kan du också yttra den hur högt och vulgärt du vill.
Men det betyder INTE att andra inte får invända mot den. Ingen kränker din åsiktsfrihet genom att tycka annorlunda än du – de hyser bara en annan åsikt. Om du offentligt förfäktar en uppfattning bör du tåla om någon annan hövligt säger emot dig. Ingen ”rackar ner” på dig eller tystar dig. De håller bara inte med dig.
Tystande. Tål du inte att någon annan hyser en avvikande uppfattning kanske du inte ska diskutera vidare med den personen? Och omvänt, om någon avböjer att diskutera något med dig, respektera detta. Du är inte ”tystad” därför att någon annan inte vill lyssna på dina åsikter.
Detta är ett evigt, och alldeles onödigt, problem på Facebook. Säger man något i sitt offentliga flöde får man tåla att bli respektfullt emotsagd eller så blockerar man sina kritiker – också det alldeles tillåtligt, förstås.
Startar man en grupp har man däremot rätt att få vara ifred om sin åsikt med sina meningsfränder: det är ju därför man har en grupp. Ingen bryter väl sig in i en frimärksklubb och kräver att den ska börja diskutera virkning istället?
Att aktivt söka hindra någon från att alls kunna yttra sig är däremot ett otillåtligt tystande, jämförbart med en munkavle.
Personangrepp. Att någon inte håller med dig är inte ett angrepp på din person. Det är heller inget man i normalfallet behöver uppröras över – det är bra när människor tycker olika, så länge de kan respektera varandras rätt att göra just det.
Att någon tycker att du ”har fel” är inte heller ett personangrepp, det är en invitation till ett samtal. Strunta i VEM du diskuterar med, det är VAD hen säger som är det viktiga.
Sammanfattningsvis, så här i sommarens debatthetta och inför valet i höst: Sprid inte olaglig dynga. Stå ut med att alla tycker olika. Tål att bli ifrågasatt och kräv inte att alla ska lyssna på dig. Tysta inte dina meningsmotståndare. Skilj på person och sak.
Det var väl inte så svårt?
