Anton Nilsson fick rätt
Valdeltagande gick ner, men Anton Nilsson upp som ersättare.
Närmare en plats i Europaparlamentet kommer Åland knappast någonsin.
”Om en ålänning säger att den kan bli invald så blir det nästan löjligt. Däremot, om Åland sluter upp har vi faktiskt chansen att få platsen som första ersättare och det betyder att vi någon gång inom fem år kan få en åländsk Europaparlamentariker. Det är realistiskt den här gången”. Det sade Anton Nilsson till Nya Åland inför valet. Han fick rätt.
Det en bedrift kryddat med tur. Att i sitt första första politiska val någonsin bli ersättare i Europaparlamentet – trots att Åland röstade mer fragmenterat än för fem år sedan. Att SFP saknade en självklar tvåa var avgörande, men det gör inte ersättarplatsen mindre ljuv.
Det var tal om att Åland skulle få en egen parlamentsplats när Finland får sitt fjortonde mandat då Storbritannien lämnar EU. Åland stred för sin sak men gick bet. I och med Anton Nilssons ersättarplats är vi närmare än någonsin.
I en valkampanj är det nödvändigt att åtminstone utåt sett visa tilltro till sina egna chanser. Men Åland är för litet, våra politiker för okända i riket. Camilla Gunell siktade på att bli Socialdemokraternas trea, vilket misslyckades fatalt.
Att SFP skulle lyckas behålla sitt mandat var vitalt, oavsett Nilssons placering. Det finns inte mycket Åland i Bryssel, men utan landskapets specialmedarbetare i SFP:s stab skulle inflytandet krympa betydligt. Att ha en direktkontakt till EU-arbetet och ett åländskt perspektiv under förhandlingar är viktigt. Vi kan andas ut och konstatera status quo.
Camilla Gunell har visserligen rätt i att det är klokt för Åland att bygga broar till alla politiska partier, men vi har inte sett några konkreta bevis på inflytande genom Socialdemokraterna. Men nu har hon själv bidragit, ställt upp och samlat röster. Om det kommer att ha betydelse för Åland får framtiden att utvisa. 2014 gjorde Socialdemokraterna ett rekorddåligt val på Åland med drygt 2 procent av rösterna, men med partiordförande Gunell som kandidat skulle det ha varit en skräll om inte resultatet hade förbättrats avsevärt.
Vid EU-valet 2014 kunde ålänningarna stoltsera som Finlands mest aktiva valkrets då valdeltagandet ökade från 48 till 57 procent. Denna gång sjönk valdeltagandet till 51,1 procent och Helsingfors valkrets slog oss på fingrarna med sina 55,7 procent. När Britt Lundberg ställde upp satsade hon hårt och kampanjade brett, i dag vet vi att det gjorde skillnad.
Nationellt ökade valdeltagandet med 1,7 procentenheter till 42,7 procent. Det är speciellt glädjande med tanke att riksdagsvalet ägde rum för bara en dryg månad sedan. Studier visar nämligen att täta val gör soffan mer lockande, samtidigt som EU-valet traditionellt har haft ett lågt valdeltagande. Det är oerhört positivt att man i flera länder lyckats vända en nedåtgående trend och locka fler väljare till valurnorna. Ett högt valdeltagande är viktigt för demokratin. Hur ska folkviljan annars kunna förverkligas? Europaparlamentet, som är det enda EU-organet vars medlemmar väljs genom direkta val, får nu ökad legitimitet.
Gårdagens val har beskrivits som ett ödesval. Klimatet och migration är två frågor som kräver hållbara lösningar. Vi behöver också en union som står pall för högerpopulistiska vindar i en instabilare global situation. Det är ingen lätt uppgift de nya Europaparlamentarikerna har framför sig.
