SÖK
MENY
Det har länge funnits en ömsesidig lojalitet mellan ålänningar och lokala storbolag som gynnat båda sidor. Deras småskaliga strategier har varit en del av det åländska samhällskontraktet. Men det är en era som luckras upp.
Nyligen publicerades skattetoppen för företag, en sammanställning av hur mycket skatt de åländska bolagen betalar på sina vinster. En procentandel av skattepengarna återkommer sedan till det åländska samhället, fördelat efter en invecklad nyckel. Sammantaget var bidraget från det åländska näringslivet större än någonsin.
Det är bakom de slutliga siffrorna intressant att reflektera över hur företagen ser på sin roll på Åland och gentemot kärnkunderna, kontra egen vinning.
Viking Line funderade flera varv på hur en försäljning av Rosella 2023, och påföljande nedläggning av kortrutten, skulle påverka den åländska samhällsdebatten. Den debatten pågår ännu. Tidigare styrelseordföranden i Viking Line Ben Lundqvist beklagade häromdagen nedläggningen på ett personligt plan i en intervju med Ålands radio.
Ålandsbanken går samtidigt en match på fondsidan som inte är särskilt smickrande. Bankens fondbolag kan eller vill inte sälja bostäder i den takt eller till det värde som krävs för att tillgodose kunderna i bostadsfonden. Istället senareläggs allt medan värdet sjunker. Banken har ensidigt uppdaterat villkoren och fortsätter att ta ut förvaltningsprovisioner. Detta har nu pågått i två år. I somras meddelade dessutom fondbolaget att man även stoppar utbetalningarna från sin vindkraftsfond.
Både Ålandsbanken och Viking Line har bedömt att besluten inte skadar deras renommé i högre grad – och ser ut att fortsätta vara skyltfönster för varumärket Åland för överskådlig framtid.
Men jag betraktar också ett antal andra åländska institutioner som för mig alltid funnits där – och känner mig inte alls säker på att de är med hela 2030-talet.
De Obundna slängde nyligen fram ett förslag i lagtinget att man vill se landskapsregeringen engagera sig i en sammanslagning av Ålands elandelslag och Mariehamns energi, eftersom det ändå inte råder någon konkurrens på den åländska elmarknaden. Deras förslag är att elandelslaget tar över alltihop. Att ha två elbolag på en så liten marknad som Åland kommer någon gång till en punkt där den dubbla förvaltningen blir för betungande. Men om de väl slås ihop så är det inte heller givet att de fortsätter vara helägt åländska.
Ingen har väl heller undgått utvecklingen i matbutikernas mejerikyl. Det lokala mejeriet har ännu sin plats, men för hur länge? För ÅCA handlar det bland annat om tillgången på mjölk. Den åländska mjölkproduktionen har minskat och är i dag väldigt beroende av en enda leverantör. Skulle även Haga Kungsgård falla bort, eller helt enkelt byta ut ÅCA mot ett annat mejeri, så måste en orimligt stor andel mjölk köpas in utifrån. Att då bedriva en konkurrenskraftig verksamhet blir förmodligen övermäktigt.
Slutligen verkar snart 160-åriga Ålands ömsesidiga försäkringsbolag stöpas om. Ömsen förlorar mest pengar på sin huvudmarknad Åland. Så till den grad att Ömsenkontot, som den tidigare omfattande rabatten på åländska hemförsäkringar tagits från, nu är tomt.
Hur det påverkar dominansen på den åländska marknaden kan börja synas redan nästa år. Det hör till marknadens naturlagar att kunderna börjar ifrågasätta sin lojalitet om den kostar allt mer.
Den lokala marknaden räcker inte till, och man borde därför göra mer av det man gör utanför Åland, sa vd Thomas Lundberg i våras. Där går det nämligen bättre.
Det är uppenbart att mycket satsas på Ömsens lönsamma dotterbolag, Ålands försäkringar AB, som är inriktat på företagsförsäkringar. Bolaget har sin verksamhet i Sverige och sedan förra året även i Finland. Det kan noteras att dotterbolaget låser mycket kapital utanför Åland med placeringstillgångar på 32 miljoner efter senaste året. Så här långt ger det inte heller någon dividend till Ömsen eller dess ägarkunder.
Avsättningen till det åländska Ömsenkontot upphörde samtidigt som verksamheten i Ålands försäkringar tog fart.
Beslutet att dra in sjukförsäkringen för 2 400 i huvudsak svenskspråkiga fastlandskunder kommer kräva någon form av krishantering om Ömsen ser en fortsatt framtid på den finska privatmarkanden. Det ska också bli intressant att se hur man nu tacklar den växande utmaningen på fastighetssidan, med investeringen i det stora centrumprojektet i Mariehamn. Det inleddes under helt andra ekonomiska förutsättningar.
Solvensen är ännu mycket god i Ömsen, men det beror främst på placeringsverksamheten som varierar med världsmarknadsläget.
Det har länge pratats om att det finns krafter som likt Alandia vill stöpa om Ömsen från just ömsesidigheten, kanske till och med börsnotera det. Om de finns, så får vi snart se dem kliva fram och utmana en åländsk era.
Den stolta eran består inte bara av åländsk entreprenörshistoria, utan också av en förväntad exklusivitet och särbehandling för åländska kunder – en form av subventionering som för allt fler aktörer inte bär sig längre.
