SÖK
MENY
Det senaste året har debatten om AI-genererad musik blossat upp inom musikbranschen. Frågan är dock om fenomenet verkligen är något nytt – eller om det helt enkelt handlar om något som kan jämföras med en ny musikstil.
Människor har alltid varit rädda för förändring. När ny teknik kommer börjar varningslampor blinka. Särskilt tydligt blir detta inom konst- och kulturbranschen, som med rätta vill skydda skaparna som ger kulturen dess värde.
Inom musikbranschen har låtar gjorda av AI väckt kraftiga reaktioner. Många artister protesterar mot AI-genererad musik, som tar plats på strömningstjänster och klättrar på topplistorna. Kritiken handlar ofta om ekonomi: upphovspersonerna bakom AI-låtarna tar del av intäkter som annars hade kunnat gå till verkliga musiker – artister som lägger tid, pengar och känslor på att skapa musik.
I januari toppade artisten ”Jacub” strömmningstjänsten Spotifys svenska topp 50-lista med låten ”Jag vet, du är inte min”. En slätstruken låt som påminner mycket om annan musik som redan dominerar radio- och topplistor världen över. Skillnaden är att artisten Jacub inte existerar. Låten är skapad med hjälp av AI.
Detta fick många i musikbranschen att rasa. Hur kan Spotify tillåta AI-musik på sin plattform utan att tydligt informera lyssnarna om att det inte är en mänsklig artist bakom verket?
Det är så klart förståeligt att det sticker i ögonen på artister när en AI-genererad låt får fler spelningar än deras egen. Men i slutändan är det lyssnarna som avgör vilken musik som blir populär.
Men droppen som får bägaren att rinna över för många artister är att de redan idag får en väldigt liten av del av pengarna deras låtar genererar. På Spotify, som är den absolut största strömningstjänsten, får artister i genomsnitt mellan 0,0028 och 0,0047 euro per lyssning. Kommer man upp i en miljon uppspelningar, vilket väldigt få gör, får artisten cirka 2 500 till 4 000 euro.
Det är endast de verkligt stora världsartisterna som får någon inkomst som gör skillnad från Spotify. Övriga får dela på en liten summa, som nu även alltså upphovsmakare till AI-låtar tar del av. Grundproblemet är egentligen kanske inte AI-musiken, det är upplägget för branschen i stort.
Är det då rätt att rikta ilskan mot AI-musiken och dem som använder tekniken? Musikskapandet har alltid förändrats. När producenter började skapa låtar med hjälp av datorprogram, och inte bara riktiga musiker, möttes även det av hård kritik.
Det är så klart problematiskt om AI tar jobb från musiker, illustratörer, fotografer och andra kulturutövare som brinner för sitt hantverk och bidrar till ett levande kulturliv. Men samtidigt måste människor få lyssna på vad de vill. Om en AI-genererad låt blir populär, vem har då rätten att säga att det är fel?
Trallvänlig mellopop är ointressant för vissa och älskad av andra. Samma sak gäller AI-musik.
Ett vanligt argument är att strömmningstjänster åtminstone tydligt borde märka ut AI-genererad musik. Vissa plattformar har gjort det, andra förbjuder AI-musik helt. Spotify, som fått kritik för sin hållning, har valt att behandla AI-låtar som vilka låtar som helst.
Och det är där konsumenterna kan göra ett val. Kanske är det nu vi ser att Spotify sakta men säkert dör ut, eller åtminstone tvingas tänka om kring att inte märka AI-musik. Detta kan även vara början på en nygammal verklighet, där människor köper musik direkt från artisterna för att vara säker på att pengarna går dit de ska.
Inom konsten finns det inget rätt eller fel, det är upp till betraktaren att avgöra vad som är bra. Men betraktaren borde aktivt själv få chansen att välja om den vill lyssna på AI-genererad musik.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
