Unga blåsare med liv och nerv
Ungdomsorkesterns spelning i lördags kan gå till historien. Det är – förhoppningsvis – sista gången orkestern visar upp sig så här i Idrottsgården. Om allt går som det är tänkt ges nästa vårkonsert i KK-huset, påminner Krister Norrgrann.
Men i pausen påpekar före detta orkestermedlemmen Birgitta Bergman-Jansson att han lovade samma sak redan på 70-talet. På bilden Fredrik Sporre som klarionettsolist och dirigenten Åke Hillar.
Åke Hillar dubblerade som dirigent och konferencier eftersom Ulrika Lind fått förhinder. På programmet stod en blandning av gammalt och nytt, från 1500-talskompositören Antonio de Cabezon till låtar från Disneyfilmerna Pocahontas och Hercules.
Den här kvällen är de Cabezons Prelude In The Dorian Mode, i ett arrangemang av Percy Grainger, den största utmaningen. Orkesterns medlemmar har gjort stora framsteg och därför har ambitionsnivån höjts, berättar Hillar.
Musik med nerv
Men konserten inleds traditionellt med marschen King Size före ett Disney-block med If I Ever Knew You, Go The Distance och Colours Of The Wind. Popballader som på skiva producerats och slipats tills de är perfekta och på gränsen till sterila antar här en ny dimension. En stor orkester som spelar 100 procent live ger låtarna nerv och framförandet berör lyssnaren.
Ensamme slagverkaren Anders Brunnsberg jobbar för fyra.
Konsertens första halva avslutas med James Curnows Canticle med Fredrik Sporre som klarinettsolist. Mot slutet känns det som om orkestern lägger i en högre växel – kanske har nervositeteten släppt – och finalen är kraftfull.
Efter pausen lyser oboesolisten Anna Randelin i Oskar Lindbergs Gammal Fäbodspsalm innan orkestern går in på slutrakan med den obligatoriska Sousa-marschen, den här gången High School Cadets.
