Opera mycket mer än stjärnor
Han har jobbat med Birgit Nilsson och Nicolai Gedda, med Pavarotti, Domingo och många andra. Operaregissören Daniel Helfgot (bilden) är aktiv och efterfrågad.
Just nu befinner han sig på Åland och arbetar med operaakademin Opera.ax.
Men tro nu inte att Daniel Helfgot själv strör omkring sig namn på operastjärnor. Han har inget behov av det som på engelska kallas name dropping. Under hela den intervju jag gör med honom nämner han inte en enda.
Det är först när jag uttryckligen frågar som han berättar om Birgit Nilsson, som han regisserat i ”Tristan och Isolde” i Argentina och i ”Valkyrian” i Frankrike.
– Hon var en stor personlighet och vi blev nära familjebekanta, säger han.
Nicolai Gedda nämner han också med värme och när han ser att jag vill ha några namn till säger han med ett leende.
– Pavarotti, Domingo och andra stora monster…
Rötter i Europa
Daniel Helfgot är född och uppvuxen i Argentina, där han också fått sin utbildning, men har länge arbetat i USA, speciellt då i Kalifornien, men också gjort uppsättningar i många andra länder. Han betraktar sig som latinamerikan men som så många i den nya världen har också han sina rötter i Europa.
– På min fars sida i Warszawa i Polen och på min mors i Riga i Lettland.
Flitig regissör
Att Daniel Helfgot inte ligger på latsidan och vilar på sina lagrar framgår av hans stora produktivitet.
– Jag börjar väl snart närma mig min tvåhundrade uppsättning och det gör ju mer än fem produktioner per år, konstaterar han.
Närmare hundra olika operor har han arbetat med.
Och dessutom sysslar han också, som nu på Åland och tidigare i sommar i Sverige, med undervisning. I själva verket brinner han lika mycket för den delen av sin yrkesverksamhet som för regin.
Forma sångare
– Det är väldigt trevligt att få forma unga sångare och lotsa dem in i professionell verksamhet, säger han och berättar som ett exempel att han efter Åland skall tillbaka till Kalifornien för att sätta upp Rossinis ”Barberaren i Sevilla” i en produktion där hela tre av hans gamla elever finns med.
Men verksamheten som lärare ger också honom själv mycket.
– Det är genom att undervisa som jag lär mig själv mera. Det är ett sätt att hålla sig informerad om vad som är nytt, vad som är på gång, säger Helfgot som skrivit en uppmärksammad lärobok i sitt ämne.
Stjärnor och team
Så kommer vi för en stund tillbaka till operavärlden, dess utveckling och de lysande namn som vi förknippar med den. Daniel Helfgot säger att det naturligtvis finns mycket som man kan göra med stjärnorna.
– Men, tillägger han, det finns också mycket man kan göra med dem som hellre vill jobba tillsammans som ett team. Och opera är, enligt min mening, som bäst just när den formar sig till ett teamwork.
– Bäst är den stjärna som känner sig som en nybörjare och bäst den nybörjare som känner sig som en stjärna.
Han understryker att han, när han talar om teamwork, inte bara avser sångarna utan alla som arbetar med produktionen.
Börja från början
Hur gör man då för att hålla uppe intresset och göra så många operauppsättningar som Daniel Helfgot gjort?
– Det viktiga är att varje uppsättning blir till en ny överraskning. När jag sätter upp samma opera flera gånger så använder jag mig aldrig av mina gamla papper. Jag undviker att kopiera mig själv och börjar varje gång från början.
– Ifall jag skulle bli uttråkad har också publiken tråkigt, säger han.
Folkligare igen
När operan föddes för flera hundra år sedan var den på många sätt en ganska folklig konstart. Sedan blev den småningom mera av högkultur men nu finns det många tecken på att den igen närmar sig den vanliga människan. Hur ser Daniel Helfgot på den här utvecklingen?
– I USA är det i dag faktiskt så att det säljs fler biljetter till operaföreställningar än till sportevenemang och det säger väl någonting om utvecklingen.
Onödiga gränser
I opera inbegriper Helfgot då både musikal och opera, eftersom han själv helst talar om sjungen teater, musikteater. Han ogillar alltför skarpa gränsdragningar och ger ett belysande exempel:
– Ta musikalen ”Sweeney Todd” (av Stephen Sondheim) som utspelar sig i en raksalong. Det är egentligen samma berättelse som i Rossinis ”Barberaren i Sevilla”, men operan är mycket lättare än den mörka, skräckfyllda musikalen.
Att det funnits och finns de som går på opera mera för att ses än att se rör honom inte desto mera. I dag är opera så mycket mera än ett ställe dit man går för att visa upp fina kläder och vackra smycken.
– Och opera kan framföras såväl i stora ståtliga operahus som i en lada vid vattnet på Åland, tillägger han.
Sverige, Åland
Att Daniel Helfgot nu för första gången befinner sig på Åland och överhuvudtaget i Finland kommer sig av att han under två somrar varit lärare på en sommarkurs i Sverige dit han lockades av sångerskan Helena Janzén som han regisserade i Verdis ”Macbeth” i San Francisco och blev god vän med.
Helena Janzén är i sin tur god vän med Catherine Frisk Grönberg i operaakademin Opera.ax, som denna sommar alltså inlett sin verksamhet på Åland med tio elever från Åland och grannländerna. Janzén hör till lärarna i akademin.
Sin undervisning inledde han på måndagen med en masterclass och blev genast imponerad av kursdeltagarnas intresse och kunnande.
Han ser nu fram emot att med dem arbeta fram ”If the Cap Fits”, en opera från femtiotalet av Jeffry Bush. Det är modern musikteater som blir en god kontrast till ”Den sköna Galatea” av Franz von Suppé, skriven nästan hundra år tidigare, som den åländska publiken skall få se i den uppsättning som Helfgot gjorde i Sverige.
Dessutom bjuder Opera.ax, som Nyan tidigare berättat, på Mozarts ”Teaterdirektören” i regi av Patrik Bergner.
Föreställningar blir det i Badhusparken den 22-24 augusti och redan nu på fredag ger elever från operaakademin smakprov på kulturnattens öppna scen vid Ålands museum.
Grönt och lugnt
Innan vi skiljs frågar jag Daniel Helfgot om hans första intryck av Åland och svaret visar att han är tagen av landskapet:
– Det gröna, vattnet, allt lugn. En sådan kontrast till alla storstäder med buller och luftföroreningar.
Dessutom säger han att Ålands autonomi intresserar honom, självstyrelsen som ett medel för fredlig utveckling.
