Filmbranschen stannar utan statister
Filmstatister hörs inte, i bland syns de inte ens – men utan dem skulle det inte bli många filmer gjorda.
De konstaterar Birgitta Eriksson från Mariehamn, som hamnade in i statistsvängen när hon bodde i Göteborg.
Hon såg en annons i Göteborgsposten om statister till en polisfilm och hörde av sig till produktionsbolaget.
Det ledde till en provfilmning i Trollhättan fick hon läsa en sida med en monolog som var helt osammanhängande. Hon förstod sedan att det handlade om hur bra skådespelaren är på att visa olika typer av känslor. Ibland kan statister också få enstaka repliker.
Testet ledde till en statistroll i Johan Falk-filmen ”Den tredje vågen” med Jakob Eklund i huvudrollen. Alla Falk-filmer går på export till Tyskland så handlingen utspelades bland annat i München. Men allt filmades i Trollhättan och i Göteborg.
Birgitta spelade en EU-delegat som från sitt hotellet såg ett upplopp på gatan medan en polis (Marie Richardson) jagade terrorister inne i hotellet.
– Jag fick mina seven seconds of fame (skratt). Den som känner igen mitt rörelsemönster ser mig. Min bror Petter gjorde det direkt. Men man måste vara förberedd på att bli bortklippt. Jag träffade en kille som hade varit statist på en film i tre-fyra dagar. Han syntes inte alls i den färdiga filmen, inte ens i extramaterialet på dvdn. Det blir som en sport att se om man är med i filmen.
I en annan film spelade hon nämndeman i en domstolsscen där huvudpersonen (Göran Ragnestam) var ett vittne som utsatts för hot.
– Då behövs statister för att skådespelarna skall ha någon att spela mot. Det skulle inte bli många filmer gjorda utan statister.
Läs mer i TV-tidningen!
