Aki Louhimies ”Lapplandskriget” kostade fem miljoner euro att spela in – nu går den upp på biograferna i hela landet. Inte en vecka utan en ny skräckfilm: just den här veckan har turen kommit till ”Clayface”.
Skräckfilmen ”Clayface”, av James Watkins, får tummen upp av Dagens Nyheters recensent Sebastian Lindvall: ”klassisk monsterfilm i modern make over”, skriver han.
Miljön är Gotham City – Clayface är för de pålästa bekant som ett ”geggigt kloakmonster” ur Batmanfilmerna. Sebastian Lindvall fortsätter:
”Om ”Joker” försökte föreställa sig hur en superskurkfilm av Martin Scorsese kunnat se ut gör ”Clayface” något liknande med David Cronenberg som förebild. Släng därtill in några nävar ”Fantomen på Operan”, ”Dorian Grays porträtt” och ”The Substance” – i synnerhet den senares ambition att göra kroppsskräck av kändiskultur”.
Hjälten (Tom Rhys Harries) är en fager ung man som råkar komma lite för nära flickvännen till en maffiaboss (David Dencik). Också valet av huvudrollsinnehavare gillas av recensenten:
”Hans nuna liknar en prinsaktig, såpoperasymmetrisk svärmorsdröm. Markerade käkben, utmejslade smilgropar. Den perfekta försökskaninen för ett effektteam med uppdrag att möblera om hans feja.”
För att se ut som folk igen efter ommöbleringen får han hjälp av en forskare (Naomi Ackie), som också hon använder honom som försökskanin. Den nya behandlingen ger snabb läkning, men också oväntade bieffekter.
Manuset till ”Clayface” är av Mike Flanagan och Hossein Amini. Filmen får fyra stjärnor i DN.
Tyska soldater drevs bort från Lappland
Aki Louhimies ”Lapplandskriget” (”Lapin sota”) har i skrivande stund ännu inte recenserats.
”Filmen följer en grupp soldater som flyttas från fronten på Karelska näset till Lappland då Finland ska köra ut de tyska trupperna från Lappland efter vapenvilan med Sovjetunionen. Vi får också följa en grupp kvinnor i Rovaniemi som jobbat för – och förälskat sig i – tyska soldater, och vad som händer med dem i takt med att finländska trupper tar över Lappland”, berättar Yle.
Peter Franzén, Sannah Nedergård och Volker Bruch spelar huvudrollerna. Manuset är av Aki Louhimies och Antti Tuuri.
Snäll tvåstjärnig komedi
Svenske Michael Lindgrens komedi ”Flaggan” recenserades av Siri Vaara i Aftonbladet i augusti. Den handlar om SD-grabbarna Ville (Noel Flike) och Tobias (Arvid Swedrup) som får i uppdrag av partiet att hänga upp en stor blågul flagga över Rinkeby torg.
”Väl där blir de rånade och bestulna av ett killgäng på Villes digitalkamera, där ett festklipp på ”Jimmie” hotar att äventyra partiets rykte”, berättar Siri Vaara, och fortsätter:
”På jakt efter kameran får vi följa med hem till en finsk alkoholist som älskar hårdrock (spelad av Markoolio, vem annars?), en boxningshall där Megic Mike kör bänkpress och en vänstermanifestation mot rasism där Ville kärar ner sig i aktivisten och poeten Kaya (Laura Majid).”
Recensenten ger ”Flaggan” två stjärnor.
”Filmen bär på ett fint budskap, att människor kan mötas över politiska gränser. Dessvärre blir politiken till slut mest en identitetsmarkör som huvudpersonerna måste ta sig förbi, snarare än något som faktiskt behöver konfronteras.”
Långfilm med figur från barn-tv
Barnfilmen ”Pikkuli och Himmelshinden” är något så ovanligt som en finländsk ny animationsfilm med finlandssvenska röster. Figuren Pikkuli har synts i tv-serien som visats i Buu-klubben och i Pikku Kakkonen, och har nu blivit huvudperson i en animerad långfilm. Regissör och producent är Metsämarja Aittokoski, som också skrivit manus tillsammans med Katri Myllyniemi. Bland röstskådespelarna kan nämnas André Wickström och Alma Pöysti.
