SÖK
MENY
Ålands symfoniorkesters trettondagskonsert i stadshuset drog storpublik både på eftermiddagen och på kvällen.
– Vi är jätteglada och nöjda och stolta, säger Cecilia Wickström, violinist och en av orkesterns grundare.
Det var ÅSOF:s tredje större egna konsert, och publiken räckte alltså till för att fylla stadshuset två gånger om på samma dag.
– Vi har utvecklats så mycket från förra året. Vi kan långt tidigare i processen börja jobba med detaljer. Vi övar tillsammans på helheten ungefär var tredje helg, däremellan övar medlemmarna själva, säger Cecilia Wickström.
Klarinettisten Emilia Sågfors, cellisten Lydia Eriksson och violinisten Zaida Ponthin leder repetitionerna och instuderingarna, och turas om att dirigera och spela i sin egen orkestersektion.
– Sedan kommer Vuokko Lahtinen in mot slutet av perioden, säger Cecilia Wickström.
Senare i år planerar ÅSOF att framföra Lars-Erik Larssons ”Förklädd Gud”, med Elina Granlund och Philip Björkqvist som sångsolister.
Samhörighet
ÅSOF trivs med stadshusscenen, även om den redan nu visat sig vara i minsta laget.
– Det är så tydligt att vi är i samma rum, orkestern och publiken, att det finns en känsla av samhörighet och engagemang. Många sa att det är svårt med musik i stadshuset, och det kan kanske stämma för förstärkt musik men för oss fungerar den akustiska miljön bra. Det är härligt att fylla ett rum med ljud, och mäktigt på kvällskonserten när publiken stod upp och sjöng med i Sibelius ”Finlandia”, säger Cecilia Wickström.
Zaida Ponthin instämmer.
– Jag är glad och stolt att vi skapat ett forum för musiker och att de ploppar upp som svampar i skogen. Det är både äldre elever i Ålands musikinstitut som får erfarenhet av att spela i orkester innan de flyttar vidare, och de som bor utanför Åland men kommer tillbaka för att spela på konserter. Plus de äldre som dammat av sina instrument. Det känns viktigt och meningsfullt.
Hon uppmanar alla som spelar eller har spelat något instrument att anmäla intresse.
– Stråk vill vi alltid ha, vissa träblås, valthorn, en till fagott vore kul att ha … Man får alltid höra av sig.
Stora ambitioner
Eva-Jo Hancock, flöjtist i orkestern, fungerade som konferencier på trettondagens konserter. Hon hyllar ”de fyra kvinnorna som drog igång orkestern”.
– Det har blivit en sådan varm och fin gemenskap, som till väldigt stor del initierats av dem. Stämningen är generös, det är ingen ”management by fear”. De har stora ambitioner och ett stort kontaktnät som kommer orkestern till del. Det är fantastiskt roligt att repetera och spela.
På programmet på årets trettondagskonsert stod bland annat ”Blommornas vals” ur Tjajkovskijs balett ”Nötknäpparen”, Offenbachs ”Can-Can” ur ”Orfeus i underjorden”, Johann Strauss d.y:s ”An der schönen blauen Donau” och Jack Mattssons ”Romanze” ur ”Serenad för kammarorkester”, med Victoria Gottberg som solist på valthorn. Unga orkestermedlemmarna Elias Andersen och Viktor Jansson trakterade skrivmaskin respektive ringklocka i Leroy Andersons ”The Typewriter”.
