Från krigsdramatik till Ålandsfärjan
Sjöhistorisk årsskrift för Åland är ute med ett nytt nummer med åländsk sjöhistoria, det tjugonde i ordningen.
Årsskriften kommer att ”släppas” vid en tillställning i Sjöfartsmuseet i kväll, torsdag. (På bilden bevakningsfartyget Uisko, som det berättas om i en av artikilarna, i Västerhamn i Mariehamn.)
Årets upplaga av årsboken bjuder på fjorton artiklar i skilda ämnen men alla med någon anknytning till sjöfartshistorien och särskilt då den åländska.
Redan i sitt förord ringar Thérèse Kåhre i publikationsnämnden in några artiklar ur årets utbud som ter sig särskilt intressanta. Hon nämner bland annat den intressanta dagbok som Torsten Biskop förde som befälhavare på barken Ponape under en rundresa till Australien. Göte Sundberg, i tiden en av initiativtagarna till årsskriften och en av de flitigaste medarbetarna genom åren, har lagt ned ett stort arbete på att bearbeta dagboken.
Kåhre passar också i förordet på att tacka Sundberg för hans långa insats eftersom han i och med detta nummer lämnar publikationsnämnden.
Helens förlisning
Bland de många bidragen i årets skrift märks också en artikel av Sten-Erik Abrahamsson om sänkningen av åländska ångfartyget Helen utanför Rügen i Östersjön under andra världskriget.
Abrahamsson har, som bekant, behandlat ämnet skönlitterärt i sin roman ”Stad i skugga”, som utkom 2007, men återkommer nu i en faktabaserad skildring kring förlisningen där han försöker räta ut frågetecken och komma underfund med vad som ledde fram till förlisningen. Artikelförfattarens egen far, Stig Abrahamsson som var styrman ombord, hörde till dem som omkom i samband med förlisningen.
Uisko och Tursas
Krigshändelser tangeras också i Tuomo Paasis artikel om bevakningsfartygen Uisko och Tursas, två belgiska trålare som i slutet av trettiotalet byggdes om på Nystads varv för sjöbevakningsuppdrag och ubåtsbekämpning.
Båtarna användes bland annat i åländska vatten som eskortfartyg och blev, som Paasi konstaterar, välkända här. Paasi berättar om olika situationer där Uisko och Tursas gjorde insatser. Han skriver om hur Uisko torpederades och förliste, träffad av en flygfälld torped under ett uppdrag i Finska viken utanför den estniska kusten i september 1943.
Hans artikel illustreras med bilder bland annat ur kulturredaktör Benita Laanti-Helanders arkiv. Hennes far, Olli Henrik Laanti, hörde till dem som omkom vid attacken där endast två man ur besättningen kunde räddas.
Borta på haven
I årsboken skriver vidare Bertil Lindqvist om barken Orion, byggd 1874, ett av de fartyg som försvunnit på haven utan att någon vet vad som hände. I Orions fall inträffade detta år 1902 under en resa från Australien till England. Orion hade haft flera ägare men var vid förlisningen redad av Robert Mattsson i Mariehamn.
Om sjömän som fått sin grav i främmande land skriver Tore Hägerstrand i ”Kapten Simonsens grav” där han berättar om vad som hände kapten M.C. Simonsen (1890-1919), från Oslo, som ligger begravd på Mariehamns begravningsplats. Simonsen omkom när norska ångaren Trus gick under söder om Åland i november 1919.
Påtvingat flaggbyte
I en artikel på engelska – med svensk sammanfattning – berättar Tor Lindquist (1921-2008), till sin död i april i år bosatt i Melbourne i Australien.
Under kriget seglade Lindquist på barken Lawhill och artikeln handlar om hur Lawhill övertogs och tvingades byta från finländsk till sydafrikansk flagg i East London i Sydafrika som en följd av kriget och om hur besättningen undvek internering med tyskar och italienare genom att gå med på att fortsätta att segla under ny flagg.
Hur bevara rätt?
Ett aktuellt tema i årsboken handlar om bevarandet av gamla fartyg, något som tangeras i Jerker Örjans artikel om korrosion i historiska fartyg, i en artikel om nitning vid skeppsbyggen av Bengt Hellsten och även i Göte Sundbergs artikel om hur det maritima kulturarvet bevaras av World Ship Trust, den som för några år sedan också utdelade ett utmärkelsetecken till honom och till Mariehamns stad.
Utöver Sundberg medverkar även Örjans med två artiklar i boken. Han skriver även ett slags postskriptum till boken om Pommern, som kom ut för fem år sedan, med nya uppgifter och kompletteringar som dykt upp genom publiceringen.
Båthusviken
En dos lokalhistoria bjuds läsaren på i Douglas Lindéns artikel ”Väntsalen i Båthusviken” där han berättar om Båthusviken i Vårdö Vargata och dess betydelse, framför allt under bondeseglationens och skärgårdsångbåtarnas tidsepoker.
Här tog postvägen över Vårdö till Hullvik och vidare mot Kumlinge sin början. Lindén skriver, som rubriken ju antyder, mest om återflyttningen och upprustningen av den gamla väntsalen i föreningen Wikens Wänners regi, i sig en kulturgärning.
Livet på Ålfen
Att årsskriften lever i tiden märks bland annat genom publiceringen av Harriet Sundbloms dokumentering av Ålandsfärjan, populärt kallad ”Ålfen”, ett fartyg som också får pryda skriftens pärm.
Dokumentationen som utförts av Sundblom och Per-Ove Högnäs under sju resor med fartyget syftar till att ge en bild av liv och arbete på Ålandsfärjan. Dokumentationsprojektet har initierats av Ålands sjöfartsmuseum.
Sonetter
Erik Andersson medverkar också i detta nummer med sonetter. Han har låtit sig inspireras av Kap Horn och ingenjör Dahléns fyr.
Liksom i många tidigare nummer medverkar Jocelyn Palmer med sammanfattningar på engelska av artiklarna i boken.
