Brett spektrum vid luciakonsert
Elever och lärare vid Ålands musikinstitut samt Ålands lucia med följe medverkade i den lucialonsert som drog fullt hus i Jomala kyrka. Det bjöds på ett månsidigt och högklassigt program.
Kammarorkester, sångsolister, Lucia, körer. Det är en hel del Musikinstitutets Luciakonsert har att bjuda på.
Konserten inleds ambitiöst med Ouvertyr av Johan Helmich Roman, kallad den svenska musikens fader, han med Drottningholmsmusiken, följt av en maffig Gören portarna höga där unga Martin Lundberg fick mäta sig med både orkester och orgel.
Sedan rör vi oss vidare bland kända och mindre kända julsånger. Spektret är brett. Och det är totalt omöjligt att lyfta fram de enskilda sångarna. Det är fullständigt överväldigande hur många duktiga som träder fram. Inte det minsta strömlinjeformade är de, utan klarar av, att inför en fullsatt Jomala kyrka, uttrycka både musik och personlighet, bära fram sin egen röst. Ackompanjemanget varierar från orkester till gitarr och piano, vilket ger en stimulerande omväxling.
Sångerna spänner från baskiska julvisa, via carols till Sibelius och Thad Jones – som utgjorde kvällens jazzinslag.
Det säger en hel del om stämning och utförande om jag medger att jag njöt mer av de ungdomliga, innerliga tolkningarna av sånger jag redan hört på konsert i år, både de traditionella som Giv mig ej glans, ej guld ej prakt eller de lite nyare som A Birthday of a King, än vuxenversionerna vid tidigare konserter!
Ålands röster
Förutom de fantastiska soloinslagen bjöd konserten också på körsång. De minsta små tärnorna i barnkören deltog i luciaföljet. Singoalla uppträdde med Ljuset i advent. Capella Vocalis svängde i Jamaican Noel.
”De stora” bildade Voces Alandicae. Namnet kändes lite högtravande och pretentiöst när jag först hörde det, men jag måste säga att gruppen, där merparten tar individuella sånglektioner, och så unga de är, är välutbildade musiker, gör skäl för namnet Ålands röster.
Sällan har jag hört så välklingande körsång. En ren smekning för örat. Ålands bästa kammarkör?
Särskilt för de minsta små, satt sedan lucia-tåget på slutet alldeles rätt. Det var en fräsch giv att låta Polkan går bilda spaljé och spela in följet. Körerna deltog fint med sina insatser, och lucia-gruppen sjöng också på egen hand.
Gehörskrävande
Kjell Frisk dirigerade kammarorkestern och stod också för några intressanta nyarrangemang. Det är en ros utsprungen är melodi som många lockats av, både att framföra och arrangera. Frisk hade därtill tagit sig an både engelska carols lika väl som gamla kända sånger som Härlig är jorden och Nu tändas tusen juleljus – genomgående med vågade penndrag och en mix av modernt och medeltid.
Spännande har jag noterat vid alla arrangemang. Och gehörskrävande. Både rytmbehandlingen och tonspråket krävde en hel del av alla aktörer, men samtliga klarade utmaningarna galant. Särskilt beundrade jag solisterna i Härlig är jordens första vers. Den pampiga tredje versen i samma sång övergick på ett fint sätt i det tunna skira.
Trollbunden
Vilka barn och ungdomar det finns på Musik-Åland! Och vilka lärare det ska till för att alla frön ska spira och blomma. Det, och en glädje över en strålande, stämningsfylld konsert, ropar i mitt sinne efter Musikinstitutets luciakonsert.
Min lilla dotter, två och ett halvt satt som trollbunden genom hela konserten, och talar om Santa lucia och alla barnen – samt Kjells fotbjällror
