DELA

Min mammas sambo

Min mamma har en ny sambo. Han är rödhårig, ganska liten. Men trevlig. De träffades för första gången i somras, i en förort söder om Stockholm. Ljuv musik uppstod. (Tomas Ledin?) Den blivande sambon hoppade av glädje, min mamma föll handlöst till marken. De rullade runt i gräset och hånglade. I natt är jag din. Oh my god.
Min mammas sambo är arbetslös. Det är lite störigt, det medger båda. Varje dag då mamma går till jobbet ställer han sig på köksbordet och tittar efter henne genom fönstret. Tänker att dagen kommer att bli lång och innehållslös. Tänker på vad som skulle kunna göras härnäst.

Han tar fram hennes gamla behåar ur garderoben, pysslar med dom en stund. Det är rätt kul. Äter ett knäckebröd. Sedan blir det en god bok. Mamma och hennes sambo älskar böcker. Och det är bara en av sakerna som förenar dem. Andra gemensamma intressen är: 1) långa skogspromenader, 2) lantchips, 3) mysiga tevekvällar, 4) sovmornar. Och ganska ofta kollar de en film. De ”softar”, ”chillar” och ”tar det piano” som min mammas sambos sambos dotter skulle ha sagt för ungefär åtta år sedan.
Min mammas sambo plockar alltså ner Gunnar Ekelöfs ”Samlade dikter” ur bokhyllan. Det är pärmen som lockar honom, den är liksom krispig. Ja, en riktig bokslukare är han. Lägger sig till rätta i soffan och hugger in. Inte så pjåkigt. God litteratur är som skärgårdsseglatser och Mercedespraliner. Måste avnjutas långsamt.
Han kliar sig i nacken, vänder blad (hundöron), slickar sig på snoppen. Ingen ser ju ändå.

Man kan säga att min mammas sambo gör allt för att fördriva tiden på ett meningsfullt sätt. Inte är det lätt i en tvårumslägenhet. Och det här väntandet är så frustrerande. Egentligen är det väldigt lite vettigt som blir gjort, det får han ju erkänna. Man kan liksom inte påbörja något, ta tag i det. I rädsla för att bli avbruten. Då han tröttnat på romanerna vankar han fram och tillbaks mellan kök, vardagsrum och sovrum. Allt är sig likt. Dricker lite vatten och sätter i halsen. Hostar upp något på mattan, ett grässtrå. Det får hon ta sen. Arbetsfördelningen.
Ja, hon försörjer honom. Av naturen är han en sådan som föredrar friheten, de stora vidderna, vädring, vittring. Men nu är saker som de är och han finns här, i hemmets lugna vrå. För att skapa trivsel, för dem båda. Värme och kärlek. En inredningsdetalj, säger vissa, lagom spydigt sådär. Vilket fruntimmersgöra! fnyser någon annan. Men han tar inte illa upp. Come on, det här är tvåtusentalet. Ingen sårad manlighet. Hon är kvinnan i hans liv och hon behöver honom. Han behöver henne. Något annat vore otänkbart.
Nu hör han bilen. Han springer ut i hallen. Nu hör han stegen i trappen. Han ropar hej. Nu hör han nycklarna i låset. Han hoppar jämfota. Hon kommer in. Han välter omkull henne. Hon faller pladask. Allt annat vore otänkbart.