Vinterstorm avslöjar svagheter i skogsbruket
Tittar på drönarvideon i Nyan över skogsförstörelsen. Katastrof för skogsbruket ropar media. Kan så vara, men inte är det skog som förstörts av stormvindarna, det är trädodlingar. Halvvuxna gängliga, kanske 40-åriga klena tallar med smala kronor och en oproportionerligt liten rotklump som i en monokultur ligger kastade kors ock tvärs. Så ser inte en naturligt uppkommen skog ut!
Detta är resultatet av intensiv virkesproduktion med kalhuggning, markberedning, dikning, plantering, röjning och gallring, allt för att öka trädens tillväxt och maximera produktionen av gagnvirke.
Jag ser mig omkring på de skogbevuxna öarna i skärgården där jag bor. De flesta vuxna träden är självuppkomna efter plockhuggning eller på små , spridda avverkningar. Träden som står i blandbestånd med inslag av olika lövträd, allt efter ståndort, har genom utsattheten för vädrets makter under hela sin uppväxt och mognad, härdats och utvecklat kraftigare rotsystem.
De svaga träden i ofördelaktigt läge har redan i tidig ålder undertryckts eller gallrats bort på naturlig väg. Visst ser man ju fallna träd också här, men det är mestadels enstaka yngre stammar som vuxit på grunda, bergbundna marker.
Nyårets vinterstorm avslöjar svagheterna i det nutida skogsbrukets hållbarhet, resiliens. I dessa tider med ökande risk för extrema väderhändelser, synes strävandena efter snabbare omsättning och ökad avkastning i skogen genom forcerade odlingsmetoder vara fel väg, inte bara för att det medför växande risk för misslyckande, utan även för en tilltagande utarmning av skogarnas biodiversitet.
JOHAN FRANZÉN
FÖGLÖ
