Vi har inte råd med att barnomsorgen går på knäna
Daghemspersonalen larmar igen (TÅ 09.11.2022). Denna gång är det föreståndarna i Jomala som i ett brev till kommunen framhåller att personalsituationen är ohållbar. Vikarier finns knappt att få tag på och att jobba med ”kort om folk” är i princip omöjligt då man redan med full bemanning är flera personer för lite för att räcka till för alla barn som idag behöver mer tid av en vuxen.
Den nya läroplanen kräver också att undervisningen individanpassas och att då ha 3–4 personal på 22 barn i åldern 3–6 år och samtidigt ha daghemmet öppet upp till 11 timmar per dag blir det helt omöjligt för att upprätthålla alla funktioner på en hållbar nivå.
Precis som vi i Ålands Framtid tidigare i år varnade för och motionerade om, då man drev igenom nya barnomsorgslagen (en kopia av den finska) börjar nu även effekterna av den subjektiva rätten till heldagsplats utan behovsprövning nu synas på flera av våra daghem på Åland. Antalet barn blir nödvändigtvis inte fler, men fler barn går längre dagar, vilket bekräftas av flera daghem.
Åland har en fantastisk daghemspersonal. Men med konstant fulla avdelningar från tidig morgon till sen eftermiddag får personalen aldrig reflektionstid eller tid att planera verksamheten på ett bra sätt. I stället handlar det ofta om att hitta lösningar för att få verksamheten att fungera för dagen. Speciellt i våra centralkommuner som redan har daghemmen fulla blir situationen med nuvarande personalstyrka på sikt ohållbar både för anställda och barn ifall inget görs.
Och hur mår då barnen av att vistas allt längre dagar på ett överfullt dagis? Ja, det har ingen förutsett eftersom regeringen i bredningen av den nya barnomsorgslagen hoppade över barnkonsekvensanalysen, vilket Ålands Framtid även kritiserade då lagen klubbades igenom.
Samhällets instanser larmar om att våra barn mår allt sämre. Antidepressiva medicinbruket ökar kraftigt bland våra unga. Var ska vi då börja satsa om inte på daghemmen och i hemmen? Vi måste lägga resurser på barnen i tidig ålder, det är då de formas till individer och vi vuxna kan förebygga att barnen hamnar snett senare i livet.
För att våra barn ska kunna ges en trygg och meningsfull uppväxt måste samhället stötta såväl hemmen som daghemmen. Även åtgärder som stöder det tidiga föräldraskapet tål att funderas och jobbas vidare på. Varför inte dra i gång en öppen förskola igen, lik den som Rädda Barnen tidigare drev? Även parkverksamhet och andra verksamheter där föräldrar kan träffa andra föräldrar i det verkliga livet och känna att man blir stärkt i sin föräldraroll behövs.
På så sätt kan även ett onödigt tidigt framstressat behov av daghemsplatser minska. Bästa platsen för de allra flesta barnen de första 2–3 åren är att tillbringa den mesta tiden i hemmet, med förälder. Det måste vi göra möjligt och värdefullt igen.
LINDA JANSSON
ÅLANDS FRAMTID
