Vårjaktens framtid kan snart avgöras
Striden om vårjaktens framtid är av allt att döma inne i ett avgörande skede, varför det nu gäller att verkligen vässa klorna och med sakliga argument bemöta angreppen. Det är inte tillräckligt att gång efter gång bara upprepa de gamla motiven om tradition och viltvård, som inte längre biter.
årjakten måste försvaras med nya argument som EU-domstolen inte kan bortse från. Kanske är förslag och idéer direkt från folket i skärgården sådan fakta som EU-domstolen lyssnar till och tar åt sig. Därför bör alla som har sakliga idéer och erfarenheter nu träda fram och hjälpa till.
Om EU-domstolen inte lyssnar så har vi ändå tillsammans gjort allt vad vi kan och själv vill jag bidra med följande förslag och synpunkter.
Ett argument som visar att jakten inte är orsaken till dykändernas nedgång, är att arterna svärta, sjöorre och alfågel, som inte jagas, är de arter som minskat allra mest i Ålands skärgårdar. Alltså är det inte jakten som är boven, det måste vara någonting annat. Kanske är ökande vattentemperatur och minskande salthalt bidragande orsaker? I jämförelse med de nämnda arterna är ejdern ändå livskraftigare, trots jakten.
Att jakten är direkt nyttig visar den ojämna könsfördelningen bland ejdrarna. Just nu är det i medeltal fyra–fem gudingar på varje åda och den som har förmåga att iaktta har naturligtvis sett hur våldsam konkurrensen är om varje åda.
Ett tiotal gudingar stressar hela tiden varje åda så hårt att hon aldrig får tillfälle att äta upp sig och öka kroppsvikten tillräckligt för att på kort tid orka producera de fem – sex ägg som är normalt. Därför behövs en viss beskattning av guding överskottet. Jag har ett par tusen ejderfoton varav många kan användas som bevis och som jag gärna ställer till landskapsregeringens förfogande, om intresse finns.
I samband med förhandlingarna om fortsatt vårjakt är det betydelsefullt att inte nu göra ett uppehåll i jakten, utan i stället om det blir nödvändigt, under en period minska jaktuttaget till kanske bara några hundra gudingar per år.
Då har vi jakten kvar och kan öka både jakttiden och bytesmängden när stammen efter något år förhoppningsvis har ökat. Om ejderjakten nu förbjuds under en period dör hela vårjaktstraditionen och vi kommer troligen aldrig att få jakten tillbaka!
Utan vårjakt blir ytterskärgården och havsbandssonen under våren lämnad helt åt sitt öde och därmed öppen för obehöriga. Samtidigt får havsörn, kråka och trut möjlighet att utan att störas av människans närvaro, härja fritt bland ruvande ådor och deras ungar.
Vårjaktens betydelse som trivselfaktor får inte heller glömmas. Särskilt för människorna i skärgårdsbyarna är vårjakten av stor betydelse och en av orsakerna till att leva kvar i skärgården.
Varje beslut som begränsar skärgårdsbornas naturekonomiska livsrum, minskar också möjligheterna till ett meningsfullt liv i hembygden. Skärgårdsborna har gång på gång blivit rånade på möjligheterna att utnyttja havets- och markens produktion, till exempel av byråkratiska EU-restriktioner som har begränsat säljakten i sådan omfattning att sälskadorna gjort det kustnära fisket olönsamt. EU- medlemskapet medförde också import av billiga grönsaker vilket slog ut den omfattande och värdefulla grönsaksodling, som under ett par årtionden var en liten guldgruva i skärgårdsbyarna.
Skärgårdsborna kan inte livnära sig på dyrbara trafikkonstruktioner som dessutom medför omfattande ingrepp i naturen och därigenom ytterligare försämrar skärgårdens naturliga livskraft.
Om de just nu aktuella trafikmiljonerna i stället satsades på utveckling av skärgårdens näringsliv, hade det varit berättigat att med hedern i behåll stå upp i lagtinget och tala sig varm om ”En levande skärgård”.
JENS HARBERG
