Varför så polariserande, Nyan?
På internationella kvinnodagen hade Tara Bamberg en ledare i tidningen Åland. Det var en ganska bra ledare om ett mycket viktigt ämne, nämligen polariseringen i samhället, och då främst bland unga människor.
Bamberg belyser det synnerligen olyckliga faktum att män och kvinnor ur den yngre generationen håller på att glida ifrån varandra värderingsmässigt och således även vad det gäller politiska sympatier.
Detta ämne är viktigt och det finns all anledning att fundera på hur det har blivit på detta vis, och just detta är ju en av de frågor som intresserar mig mest, då det kommer att leda till enorma problem i västvärlden i framtiden om polariseringen ökar.
Ledaren belyser algoritmernas inverkan, då män och kvinnor i samma ålder exponeras för olika innehåll på sociala medier, och därav påverkas olika politiskt. Det enda som är tråkigt med denna i övrigt bra ledare, är att männens politiska hemvist åt höger/konservativt ses som något negativt och man nämner nackdelarna med dessa som kan mynna ut i extremism, abortmotstånd samt hot mot demokratin.
Men, när det gäller dom unga kvinnorna så påstås att dessa ”exponeras ofta för annat innehåll i sociala medier och är därmed inte lika påverkade”.
Varför skulle inte dom unga kvinnorna påverkas i lika hög utsträckning? Självklart så påverkas även unga tjejer av den information som dom tar del av. Den progressiva vänsterliberalismen är ju dessutom det rådande tankegodset i all vanlig media sedan många år tillbaka, så nog exponeras man av det så det räcker och blir över. Att man inte ens lyfter de inneboende problemen med denna politiska inriktning visar tydligt att man ser den som norm, och enbart positiv. Det hade varit mera ärligt att problematisera polariseringen, utan att selektivt lyfta den ena sidans nackdelar utan att nämna den andra sidans dito.
Läser man den andra dagstidningen, Nyans ledare, så får man sig en rejäl dos av den polarisering som Bamberg just beskrivit problemen med. Här får man tipset av den politiska journalisten Emma Harald att följa ett konto på sociala medier där kvinnor lägger upp historier om sina mäns tillkortakommanden. Man får ta del av personliga berättelser om ”hur det är att vara kvinna i närheten av storvuxna bebisar, oj förlåt män” som Harald skriver. Och man kan enligt Harald få lära sig vad strategisk inkompetens är, och ta del av historier (som Harald okritiskt bedömer som sanna och tagna ur verkliga livet) om män som inte ens klarar av att handla tandkräm.
Till skillnad från Bamberg som belyser problemen med polarisering mellan könen, så gör Harald sitt bästa för att driva på densamma, om än på ett plumpt vis.
Slutsatsen är att det är väldigt lätt att se de fel man vill tillskriva andra, men inte sina egna. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Matteus 7:3
STELLAN EGELAND
GRUPPLEDARE OBUNDEN SAMLING
REDAKTIONEN SVARAR:
Tack för din insändare Stellan Egeland. Jag vill först poängtera ett sakfel. Min text var inte en ledare, det var en krönika. En ledare förmedlar tidningens officiella linje och tidningens ståndpunkt i en fråga. En krönika gör inte det, utan är betydligt friare till sin form och sitt innehåll. Den kan vara mer personlig, lättsam eller vass. Om Stellan Egeland tycker den är plump, så tycker han det. Det är tillåtet, men jag tycker det är fel att jämföra min text med en ledare.
Ja, i krönikan skriver jag om ett konto i sociala medier som berättar om kvinnors erfarenheter av män. Tandkrämshistorien var ett exempel. Det finns många fler. Nej, jag kan inte verifiera berättelsen, det går inte med någon av berättelserna eftersom kontots upplägg inte är sådant. Men det är inte heller tanken med kontot. Kontot är till för att ge kvinnor chans att se att de inte är ensamma i att leva nära män som utnyttjar en ojämställd struktur, till exempel genom strategisk inkompetens, eller olika typer av våld. Se gärna även mitt svar till Anette Lehtinen. Världen är ojämställd på många sätt, i stort och smått. Poängen med min krönika var att belysa en liten, liten del av den ojämställdheten.
EMMA HARALD
POLITISK REDAKTÖR
