Väl förankrat bonusbeslut
Sällan har ett debattinlägg innehållit lika många felaktiga slutsatser och påpekanden som Camilla Gunell (S) gör sig skyldig till i insändaren 19.2.
Beslutet om att omforma jämställdhetsbonusen till det ursprungligen tänkta, det vill säga att gälla för ett år (därav namnet bonus), var väl förankrat efter tre överläggningar med den samlade regeringen. Eftersom bonusbeslutet från 2017 var fattat av dåvarande kansliminister Nina Fellman (S), tillhörde det undertecknads mindre trevliga roll att rätta till beslutet för att motsvara det som den politiska referensgruppen avsåg 2015. Till denna del rekommenderar jag Camilla Gunell att ta del av nämnda referensgrupps ordförande Wille Valves insändare i Nya Åland 12/2.
Jag förstår Wille Valves häpnad över S-beslutet eftersom rapporten från 2015 på ingen punkt nämner att bonusen skulle utfalla varje år under perioden 2020-2023. Som jämställdhetsforskaren Johanna Rickne konstaterar, hade jämställdhetsbonusen inte förutsättningar att fungera. Lätt att hålla med experten eftersom jämställdheten i det invalda lagtinget de facto försämrades. Nu är det mindre lyckade experimentet förpassat till historien och till exempel socialdemokraterna får lov att nöja sig med att deras icke jämställda lagtingsgrupp bara fick ett års extra belöning om drygt 5 000 euro.
Nu måste allt intresse fokusera på hur vi ska hitta en jämställdhetsmorot som leder till fler kvinnor i politiken, inte till mindre som den avskaffade bonusen resulterade i. Partierna måste vinnlägga sig om att ge även de kvinnliga kandidaterna synlighet och inte minst extra stöd för att kunna nå fram till väljarna. Ett representativt lagting innehåller minst 40 procent kvinnor/män, i annat fall saknas den bredd som ett gott beslutsfattande förutsätter.
Därmed är debatten för min del avslutad. Vi har en pandemi att hantera.
HARRY JANSSON (C)
VICELANTRÅD
