Vågar Mia Hanström och feministakademin ta debatten?
”Engagerade män behövs” såg vi i en rubrik nyligen. Och ”Men det engagemang som våldtäkterna på festivaler väcker kan hjälpa till att förändra, för vi behöver en förändring nu genast. Vi behöver få igång en diskussion och ifrågasättande av de destruktiva delarna av maskulinitetsnormerna.” Och avslutningsvis: ”* Jag hoppas att många män väljer att engagera sig tillsammans till exempel i Ålands Feministparaply.”
Då jag ville bli medlem i ÅF, så gick det inte för min beskrivning ”feminism” var ”felaktig”. Då jag, som undertecknare av ett så kallat utskick försökte lyfta fram bland annat risker med våldtäkter från vissa grupper så blev jag polisanmäld av samma Mia Hanström för ”hets mot folkgrupp”. Ärendet är inte avgjort, och det kan hända att det slutar med anmälan om falsk angivelse ännu.
Talar MH med kluven tunga eller har åsikterna förändrats? Vilka grupper finns bakom våldtäkter/ofredanden på festivalerna i Sverige? Svenskfödda killar?
Från svensk polisrappor t: ”De brott som begåtts i grupp är till antalet få men har skapat en känsla av hjälplöshet och flickor som drabbats har känt sig djupt kränkta och rädda för att gå ut. De misstänkta i brott som utförts av en större grupp gärningsmän, på offentlig plats, var främst personer med utländskt medborgarskap. Vid brotten som anmälts i simhallar har de misstänkta gärningsmännen främst varit asylsökande pojkar.” Vid trakasserierna i Köln vid nyår var det till sist väldigt få av de misstänkta /dömda som var från Europa. Polischefen i Köln har nu avgått med pension och nu skriver man nya lagar för sexuellt ofredande.
Ibland sägs det att detta har ”alltid” förekommit och förekommer redan på Åland. Och visst. Det har ”alltid” förekommit. På medeltiden var brudrov så vanliga att Birger Jarl stiftade lagar om kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid. I 1734 års lag kan vi läsa: ” Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös.” Men Helsingfors biträdande polischef Ilkka Koskimäki medger att Finland drabbats av en ny typ av sexualbrott. (FNB) ”– Vi har målsägare i alla de här grova våldtäktsfallen och alla har beskrivit förövarna som utlänningar. Det är fakta som jag talade om vid presskonferensen. Det är oroande. Jag hoppas det inte uppstår någon konflikt här. ”
Och minister Margot Wallström sade att man i Saudi-Arabien har en medeltida kvinnosyn. Faktum är att man i många länder ännu skuldbelägger kvinnor och till och med stenar dem för äktenskapsbrott om de blir våldtagna.
Så om man verkligen vill göra något åt problemet måste man våga fråga sig varför just ”dessa män” våldtar och vad som fungerar för att stoppa dem. För ett år sedan fick jag inte ens ställa frågan, utan att helvetet bröt lös. Rådande norm är att det inte finns några som helst skillnader mellan olika grupper av människor beträffande uppväxt och miljö som kan påverka vilken inställning man har gentemot kvinnor, sexualitet och vad som är rätt och inte rätt att göra. Men om så är fallet, har inte feministrörelsen underkänt sig själva? Varför allt detta arbete med att öka jämställdheten om den i slutändan ger samma resultat som för män som vuxit upp i länder där kvinnans vittnesmål är hälften så mycket värt som en mans, där hon blir straffad istället för gärningsmannen vid en våldtäkt? Där barnäktenskap och tvångsäktenskap är tillåtet, och så vidare?
Har vi gjort något för att förbättra kvinnans ställning och trygghet i vårt samhälle sedan medeltiden eller har vi inte det? MH verkar underkänna tanken om att det finns ”högriskländer” förknippade med mer kvinnofientliga kulturer? För överrepresentationen är ju ett faktum. Speciellt när det gäller överfallsvåldtäkter på öppen gata av män i grupp, vilket ju är det som ökat mest markant. Ska vi försöka göra något åt det och se verkligheten för vad den är, eller fortsätta blunda och polisanmäla budbäraren? Vågar Mia Hanström och feministakademin ta debatten detta år, eller ska vi kopiera de svenska anti-tafs-banden? Det behövs kanske ”konservativa” krafter som ÅD, som vågar träda fram och bara säga ”stopp” – för säkerhets skull?
Ni kritiserar mitt ordval. Ni kritiserar ordvalet i ett utskick, som var avsett att provocera. Du, Mia Hanström, polisanmäler mig för min metod att försöka hindra ökade risker i vårt samhälle. Men ni har inte monopol på ordvalet. Ni har inte monopol på metoderna. Ni har inte heller automatiskt tolkningsföreträde. Ni har inte ens monopol på ordet ”feminism”. Jag tror inte på er konfrontationsmetod att försöka skuldbelägga alla män. Men jag tillåter dig att ha dina åsikter.
Du tror inte på mina ord eller åsikter, men det är min frihet att ha dem. Kanske vi andra som ”män” ändå kan bidra med kunskap till varför det kan hända än att de möjliga offren skall förklara varför brotten begås.
Stephan Toivonen
Lagtingsledamot
